Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 24 Oktober.
Detta gören till min åminnelse. Luc. 22: 19.
Nu frågas: Hwad har den käre Herren åsyftat med den heliga
nattwarden, denna underliga och höga stiftelse? Hwad war hans
egentliga ändamål dermed? Det är många christna, som aldrig få något
rätt förstånd om nattwarden eller om dess wärdiga åtnjutande, icke heller
få den tröst, glädje och fröjd, som nattwarden eljest skänker, blott
derföre att de icke weta eller icke besinna, hwad som war Christi mening
och ändamål med denna stiftelse. Att nu säga allt, hwad Herren härmed
åsyftat, lär wäl först i den allt förklarande ewigheten blifwa möjligt;
dock kunna wi förstå något deraf. Wi wilja denna gång blott betrakta
nattwardens egenskap af att wara en åminnelse af Christi försoningsdöd.
Herren sade:
Gören det till min åminnelse. Nu kunna wi först wäl förstå, att
Han icke stiftade denna åminnelse sig sjelf, utan oss till tjenst; ty allt
hwad Christus gjorde på jorden, det skedde för oss, såsom Han sjelf säger:
"Menniskans Son är icke kommen, att Han will låta tjena sig, utan
att Han will tjena och gifwa sitt lif till återlösning för många." Så
märk då, hwilken nådefull mening wi redan deruti upptäcka, att Han
stiftade en åminnelse af sig. Christus kände nemligen sina barns swaghet
samt den mödosamma wäg, de hade att wandra genom detta lifwets
öken och jämmerdal; wisste, huru de ofta skulle wara nära att uppgifwas
i wägen, huru de, med sina swaga, blödiga, rädda hjertan och under
en daglig och oaflåtlig fejd med kött, werld och satans list och pilar,
skulle blifwa trötta, sjuka, sargade, matta och misströstande. Han wisste
derjemte, att de dock i Honom skulle hafwa all sin tröst, kraft och
wederqwickelse; att blott de lifligt tänkte på Honom, skulle de åter få nytt
lif, mod, styrka och munterhet att fortsätta wandringen. Han wisste
widare, att hwad som mest skulle nedslå deras mod, göra dem försagda
och ängsliga, skulle wara deras egna synder, fel och skröpligheter; men
ock, att emot alla synder intet annat skulle wara deras tröst än hans
lidande och död, hans offrade lekamen och blod, som woro utgifna till
syndernas förlåtelse. Då instiftade Han denna åminnelse af sin
försoningsdöd och sade: Barn, kommen ofta hit tillsammans; då det börjar
mörkna för edra ögon, och I börjen uppgifwas, kommen då tillhopa
till min lekamens och blods åtnjutande och tänken på mig. Kortligen,
Han wille sätta hwilohyddor wid wår wäg, der de trötta wandrarena
skulle få gå in att stärka och wederqwicka sig med detta himlabröd, hans
lekamen och blod, och med åtanken af Honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
