Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 25 Oktober.
De, som Christus tillhöra, korsfästa sitt kött samt med lustar och
begärelser. Gal. 5: 24.
Detta är ett ängsligt, ja, förskräckligt kapitel för den, som icke
blifwit något mer dödad från sitt gamla jag och mer helt inswept sig i
Christus, utan ännu tänker på, att wi skola göra detta sjelfwa — för
att icke tala om dem, som ingen Andens förstling hafwa, utan äro
köttsliga äfwen till sinnet, hwilket då är en fiendskap emot Gud och
hans lag. Wi skola derföre aldrig glömma, att grunden och begynnelsen
till den gamla menniskans dödande och den nyas uppkomst är, att wi
först måste wara dödade ifrån lagen i samwetet och frigjorda, glada
och saliga i Christus, hafwa i Honom både wår rättfärdighet och wår
helgelse. Si, detta är begynnelsen. Förut, då man wäl är wäckt, men
icke troende och frigjord, är allt fåfängt, ängsligt, tungt, trögt, swårt,
omöjligt, man är en ängslig träl; såsom Paulus wisar, att wi icke förr
göra Gud frukt, icke förr kunna wandra i det nya wäsendet efter Anden,
än wi först äro dödade ifrån lagen, friade från honom, som höll oss
fångna. Men si, när jag kan i tron säga med Paulus: "Jag är genom
lag död ifrån lagen, på det jag skall lefwa för Gud" — jag har försökt
göra lagen fyllest för att warda rättfärdig, men kommit på skam, jag
blef mer och mer fördömd, rådlös, maktlös, hjelplös, förlägen, "jag
wardt död". Men allt, hwad jag sökte, fann jag i en annan, i Christus;
i Honom är jag rättfärdig, ren, salig. Han är min rättfärdighet.
Och ännu mer, jag tänkte sedan, att det wore min sak att helga mig,
försökte dertill göra mycket: jag skulle bedja, jag skulle strida, och gjorde
allt detta till en egen omsorg, ett eget arbete; men äfwen detta slog
mig felt, jag förmådde intet, kunde icke tro, icke bedja, ja, jag war
"icke ens beqwäm att något tänka", mer än det min Herre för hwar
stund werkade i mig. Då märkte jag, att äfwen min helgelse war
Herrens fria nåd och gåfwa, och jag blef intet, "jag wardt död". Men
jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig; ty det jag nu
lefwer i köttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, som har älskat mig
och gifwit sig sjelf ut för mig — si, när på detta sätt Christus blifwit
både min rättfärdighet och min helgelse, och jag i allt beror hwar stund
af Honom, då, och först då, blir det sanning i min helgelse och min
gamla menniskas dödande; då blifwa icke blott hennes utbrott hämmade,
utan då dödas det inre, dödas sjelfwa hjertat och lifwet i gamla
menniskan, den djupa, oändliga sjelfwiskheten, sjelfinbillningen, egenkärleken.
Med gamla menniskan menas allt det onda, som är oss medfödt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
