Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 30 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 30 Oktober.
Frukta dig icke, du klena hjord, ty eder Faders godwilje är så,
att Han will gifwa eder riket. Luc. 12: 32.
Hwilken wäldig tröst och trygghet för dem, som söka efter Guds
rike, men derwid känna mycken fruktan, swaghet och rädsla, att de icke
skola kunna uppnå detta rike — hwilken wäldig tröst, om de blott kunde
wakna upp öfwer betydelsen af ett sådant trösteord af denne Herren.
Ty de orden: "Frukta dig icke", af Honom som har all makt, måste
ju innebära det löftet, att Han skall hjelpa oss fram, huru illa det än
ser ut för oss.
Men här må dock noga märkas, att Han icke talar så utan åtskilnad
till alla menniskor. Han säger icke, att ingen menniska må frukta sig;
nej, Han säger uttryckligt, hwilka som skola hafwa den trösten. Han
säger: "Du klena hjord." Wisst är Herren i sig sjelf nådefull mot alla
menniskor, det kan icke nekas; men likwäl äro många i ett sådant
tillstånd, att de werkligen hafwa skäl att frukta, och att frukta det
allravärsta, som kan tänkas, nemligen att de rentaf skola blifwa fördömda
och aldrig få se Guds rike. Till sådana säger icke Herren: "Frukta dig
icke." Här blir återigen nödigt att skilja på olika själstillstånd, medan
det heter i dag, då ännu allting kan hjelpas, om wi wilja höra Herrens
röst. Detta trösteord: "Frukta dig icke", tillsäger Herren endast sin klena
hjord, endast de själar, som Han betecknar såsom sina får. Och wi se
af Joh. 10, huru alldeles särskildt Han talar om fåren och säger: "Jag
känner mina får, och mina känna mig;" "de höra min röst och följa
mig", och "ingen kan rycka dem utur min hand". Och i texten om den
yttersta dagen säger Han, huru Han då skall skilja alla menniskor, den
ena ifrån den andra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna; och
fåren skall Han ställa på sin högra sida och getterna på den wenstra.
Allt går derpå ut, huru Herren i sina domar skiljer emellan olika själar.
Han talar allt ljuft och tröstrikt till dem, Han kallar sina får, och
deremot till dem, som äro på den wenstra sidan, säger Han de
allraförskräckligaste ord: "Gån bort ifrån mig, I förbannade, uti ewinnerlig
eld, som är tillredd för djefwulen och hans änglar!" Derföre, så
tröstliga och ljufliga dessa ord än äro, måste wi dock för att icke bedragas
eller bedraga någon märka, att denna tröst tillhör endast dem, som
Christus känner såsom sina får, och hwilka Han så betecknar: "De höra
min röst", "de följa mig"! Han säger icke, att de äro så goda, så
trogna och så starka, som de borde wara; allraminst att de äro syndfria
helgon. Nej, nog äro de syndare, såsom de sjelfwa bittert beklaga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
