Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 31 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 31 Oktober.
Jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider emot den lag,
som är i min håg, och griper mig fången i syndens lag.
Rom. 7: 23.
Härpå hafwa wi tywärr alltför många exempel i wårt skröpliga
lefwerne, både i afseende på tron och på wandringen. Jag har uti min
håg äfwen den lagen, att jag will tro allt, det min allsmäktige Herre
sagt, om det ock wore än så orimligt för mitt blinda förnuft. Men
huru går det? Uti mitt blinda och högmodiga förnuft är en annan
lag, som griper mig fången och säger: Det och det är orimligt, ja,
omöjligt — och då nu icke jag ser sakens möjlighet, så twiflar jag på
Guds ord och "gör Honom till en ljugare". Detta är ju en gruflig
synd, den jag aldrig will begå; men att jag dock begår den, det
betecknar wisst, att jag "gripes fången af syndens lag". Eller huru går
det dig t. ex. att tro artikeln om wåra kroppars uppståndelse. Efter
sinnet håller du Herrens ord härom heliga och sannfärdiga, och du håller
Gud mäktig att kunna göra allt, hwad Han will och sagt, men en stund
kommer, då du fäster ögonen på några multnade ben, och du tänker:
Skola ock wåra kroppar uppstå? Nej, det är orimligt. Då har den
lag, som är i dina lemmar, ögon och förnuft, gripit dig fången. Ja,
med sjelfwa den stora hufwudartikeln om syndernas förlåtelse händer ju
oupphörligt detsamma. Du har all din salighet i tron på Jesu blod,
att detta renar oss från alla wåra synder; men förr än du hinner tänka
det, har du börjat se på någon wiss synd, som du mest lider af, hennes
otillbörlighet och oändlighet, och du tänker: Det borde dock en gång
blifwa slut med synden; jag syndar ju ännu alltjemt; huru kan jag då
tro Guds nåd? — och så är du snart fången i otrons och förnuftets
lag. Likaså när annan nöd, brist och bekymmer uppstå, då säger dig
den lag, som är i din håg: Hoppas på Gud. Han är en allsmäktig
och trofast Fader. Frukta intet, tro allenast. Men då hörer du genast
en annan lag från ditt otrogna hjerta, som säger: Detta kan dock icke
hjelpas, det är omöjligt, det är förbi o. s. w. På detta sätt erfara
wi oupphörligt i wår klena tro, huru lagen i lemmarna griper oss fångna.
Och detta sker oss icke blott med tron och hoppet, utan ock med
lefwernet. Efter den lag, som är i min håg, håller jag Guds bud icke
blott heliga och sanna, utan ock hjertligen kära; men på ett ögonblick
blifwa de mig såsom ett intet, jag kan icke besinna och wörda Guds
närwaro, det är mig så, som wore Gud icke till; det går mig så, som
apostelen säger: "Jag wet icke, hwad jag gör; ty jag gör icke, hwad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
