Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 November.
Efter wi hafwa densamma trons ande, som skrifwet är: Jag tror,
derföre talar jag; så tro wi ock, derföre tala wi ock.
2 Cor. 4: 13.
Här säger kanske någon: "Men det finns ju likwäl så många fromma
christna, hwilka aldrig hafwa denna art att wilja tala om, det de tro,
men bewisa sin tro med sina gerningar." Derpå swaras endast: Hwar
står det skrifwet? Hwar står det i Guds ord, att sådana äro christna,
hwilka aldrig hafwa lust att tala om Christus? — "Men de äro ju så
fromma?" — Jo, och dock: Hwar står det skrifwet, att de äro christna?
Fromhet, en stilla, redlig och menniskowänlig wandel, kan komma från
många källor, utan att wara trons frukt. Hwar står det skrifwet, att
de, som fått en så stor skatt i hjertat, som Christus är, kunna tiga om
Honom? Med Skriftens ord och exempel för ögonen kan endast så
mycket medgifwas, att wissa späda och eljest swaga barn i nåden kunna till
en tid, eller wissa tider, wara andligen stumma; men aldrig war det
Guds mening, att de skulle alltid så förblifwa. Till en tid kunde Joseph
af Arimathia wara Jesu lärjunge "lönligen, af rädsla för judarna";
det war ock en tid, då Nicodemus gick endast under nattens slöja till
Jesus; men på en annan tid framträdde de båda med en öppen
bekännelse. Det är helt annat, om wi af swaghet, för menniskofruktan eller
köttets tröghet, stundom tiga om Herren; sådant kan ännu alltid hända
de trogna och står äfwen alltid under förlåtelse, emedan de för all synd
och brist söka både förlåtelse och ny kraft wid nådestolen. Men helt
annat är det, om wår tro och andlighet är af sådan art, att den aldrig
medfört denna inre lust och drift att bekänna Jesus. Här måste Guds
ord gälla mer än alla menniskors tankar och tycken. Och nu lärer Guds
ord uttryckligt, såsom wi redan sett, först att det ligger i sjelfwa
naturen, att wi gerna tala om det, som uppfyller hjertat; för det andra
att den sanna tron uppfyller hjertat med stora, himmelska skatter, samt
med nit om Herrens ära och själars wäl, och att allt sådant då måste
wilja framträda äfwen i wårt tal. Widare lärer Guds ord, att de
trogna i alla tider bekänt Jesus, icke blott med gerningar, utan också
med munnen — "deraf talar munnen", sade Herren Christus. Och
Skriften lärer, att de talat icke blott på uppfordran, utan af hjertats
fullhet — "dermed hjertat är fullt, deraf talar munnen". Så säger Herren.
Af allt detta följa nu isynnerhet trenne wigtiga lärdomar. Den
första: Har du ännu aldrig fått den arten, att det blifwit din lust att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
