Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 13 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 13 November.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på mina wägar.
Ps. 119: 105.
Betänk då, huru grymt de behandla sina själar, hwilka förneka dem
detta gudomliga ljus, Guds ord. Gud har nådeligen skänkt oss af
himmelen ett synligt medel, hwaruti Han sjelf bor och werkar, och på hwars
rätta och flitiga bruk hela den ewiga saligheten hwilar. Och likwäl ser
man icke blott den blinda, grofwa werlden förakta och trampa dessa
perlor, utan, hwad som är än förskräckligare, de som en gång warit
upplysta och smakat det goda Guds ord, de låta ofta werlden och köttet så
hindra sig från ordet, att kanske hela dagen går förbi, utan att de
anwända en enda stund till själens spisande, för att icke säga hela weckan.
Eller om de en stund hastigt slå sig ned wid ordet, äro tankarna och
hjertat så uppfyllda af de werldsliga tingen, att såsom ett stormigt och
swallande haf omöjligen kan uppwärmas af solens strålar, hela frukten af
ett sådant umgänge med ordet blir endast förökad ledsnad derwid. Guds
ord will annammas med en stilla, betraktande ande, om det skall
uppwärma hjertat. Men hindret är: det myckna jordiska, eller hwad Jesus
menade med de "törnen, som förqwäfde den goda säden", nemligen
"lifwets wällust och lefwernets omsorger", köttslighet, tröghet och de
mångahanda bekymren och göromålen, hwilket allt nu är för den tjusta
själens öga wigtigare än det himmelska. Nu heter det: "Jag har icke tid
att så flitigt öfwa ordet, ty det och det måste göras." Och märk, detta,
som måste göras, är något jordiskt, och det, som kan uraktlåtas, är det
himmelska, som nu betyder mindre! Så är nu själen tjust och förblindad!
Du säger: "Kallelsens pligt är en helig pligt, som icke får försummas;
och den, som icke försörjer sitt hus, är wärre än en hedning". Men Jesus
säger: "Det ena skall du göra, och det andra icke låta". Om du skött ditt
embete och ditt hus på det fullkomligaste, men låtit nådens lif bortdö, kan
det troget skötta embetet icke frälsa dig i döden och domen. Och den, som
föregifwer, att ditt hus eller ditt embete skall lida på de stunder, du egnat
åt Guds ord och bönen, är blott tjusaren, den gamle ormen, samt hedningen
i ditt bröst, ditt hjertas otro, som icke wet af någon Guds wälsignelse,
som icke aktar det himmelska, som hellre bortleker och bortpratar tio stunder
än anwänder en till Guds ords betraktande. O, hwilket hedniskt förakt
för Gud och din odödliga själ! Du har tillfälle till det saliga, höga och
ärofulla umgänget med himmelens och jordens Herre, din frälsare och
saliggörare, att höra Honom tala, hwilket sker i ordet, och att tala till
Honom, hwilket sker i bönen; och du säger, att du har icke tid dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
