- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
637

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 14 November

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 14 November.

Så kläden eder nu såsom Guds utkorade, helgon och älskliga,
uti hjertans barmhertighet, wänlighet, ödmjukhet,
saktmodighet, långmodighet
. Col. 3: 12.

Se nu hwilka kostliga saker, som skola pryda Guds utkorade,
helgon och älskliga! Först erinrar apostelen om de höga titlar, som
tillhöra de trogna, och will, att wi skola wara klädda efter wårt stånd,
nemligen såsom det egnar och anstår Guds utkorade, helgon och älskliga.
Sådan är ock samma apostels förmaning i Eph. 4, då han säger:
"Så förmanar jag nu eder, att I wandren, såsom tillbörligt är i den
kallelse, deruti I ären kallade, med all ödmjukhet, tålamod. Märk:
"såsom tillbörligt är i eder kallelse." Det, som är mycket tillbörligt eller
passande för werldens barn, kan wara alldeles otillbörligt och
opassande för ett Guds barn. T. ex. att behålla sitt goda för sig, eller
att wara högfärdig och flärdfull, eller gå till rätta med en trätobroder,
eller tala många fåfängliga ord, det är något, som är en allmän sed i
werlden, och något, hwarpå ingen undrar. Men för ljusets barn wore
det otillbörligt; de skola gå en motsatt wäg mot werldens barn. Det
anstår icke konungabarn att gå klädda såsom tiggarbarn. Efter I nu
ären Guds utkorade, helgon och älskliga, säger apostelen, kläden eder så,
som det anstår och egnar sådana.

Wi wilja nu beskåda sjelfwa klädnaden. Först nämnes hjertans
barmhertighet eller barmhertighetens innersta, hwilket betecknar en
innerlig och brinnande barmhertighetsrörelse i hjertat, hwaraf sedan följer
warkunsamhet, dels uti att förlåta en felande, dels uti att hjelpa en
behöfwande eller nödställd. Detta är således motsatsen mot det kalla,
sjelfwiska sinnet, som blott ser på sin rätt. Detta är i de trognas
hjertan egentligen en delaktighet af Guds natur och af just det innersta och
mest utmärkande i Gud, hwilken innerliga barmhertighet Gud sjelf på
många ställen uttrycker, t. ex. då Han säger: "Är icke Ephraim min
älsklige son och mitt kära barn? Jag kommer ihåg, hwad jag har talat
med honom; derföre brister mig mitt hjerta för hans skull, att jag måste
förbarma mig öfwer honom, säger Herren." Detta är wår Guds
innerliga barmhertighet, hwilken i alla hans barn bör återspeglas, såsom
Christus säger: "Waren barmhertiga, såsom eder Fader är barmhertig",
och åter: "På det I skolen wara eder Faders barn (eller afbilder), ty
Han låter sin sol uppgå öfwer onda och goda och låter regna öfwer
rättfärdiga och orättfärdiga." — Det andra stycket af wår drägt war
vänlighet, eller godhet, wälwillighet. Detta är: en benägenhet att
wara menniskor till tjenst och nytta, och som utgör en sådan skön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free