- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
638

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 14 November

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prydnad på Guds utkorade, att många blott för denna egenskap blifwit
dragna till Gud och hans folk. Guds barn böra wara de wänligaste
och wälwilligaste menniskor på jorden. Det som ingen predikan förmått,
det har ofta denna egenskap uträttat. Derföre war ock hela Christi lif
på jorden idel wänlighet och wälgörenhet. Han gick omkring, görande
wäl och hjelpande alla. Den högsta upplysning och de ståtligaste ord
göra intet gagn, utan blott förbittring, der ett kallt, owänligt wäsende
stöter tillbaka. O, buru bedröfligt sådant är! Nej, de, som hafwa den
dyrbaraste kunskap att meddela, böra hafwa den inswept i det älskligaste,
wänligaste wäsende. — Det tredje stycket, ödmjukhet, som hwar och en
lätt förstår, hänger härmed nära tillhopa. När en christen, drifwen af
hjertats barmhertighet, ofta måste säga sin nästa ett warningens ord
till wäckelse, är detta i sig sjelft ett göromål, hwilket nödwändigt måste
uttydas såsom andligt högmod, hwarföre ock werldens allmännaste
beskyllning mot de trogna är, att de äro högmodiga — ehuru det är inga
menniskor, som så mycket känna och beklaga sin egen uselhet som just de
christna. Men när sjelfwa innehållet af en trogens bekännelse nödgas,
såwida wi skola tala sanning, wara af den beskaffenhet, att det
förekommer werldens barn såsom högmod, är det desto mer nödwändigt, att wi på
allt möjligt sätt uttrycka och bewisa, att wi icke drifwas dertill af
högmod — det är nödigt, att wi icke blott i hjertat ega utan ock kläda oss
i ödmjukhet. Skulle i hjertat uppstå högmod och tycke för oss sjelfwa,
skulle wi hylla och behålla sådant, då är en större fara på färde, då är
ett djupt fall eller någon annan galenskap snart för dörren; ty Gud
står emot de högfärdiga, och då hjelper det icke med något förstånd eller
någon waksamhet att undfly den fallgrop, som sättes i wår wäg.
Derföre säger apostelen: "Hållen eder hårdt wid ödmjukheten, det skall ändå
knappt wara eder möjligt att blifwa deruti, hållen icke mycket af eder
sjelfwa, utan hållen eder lika med dem, som äro ringa; hållen eder icke
sjelfwa för kloka." — Det fjerde stycket, som wi skulle ikläda oss, war
saktmodighet, eller att man icke snart låter förtörna sig; och det femte,
långmodighet, att man icke låter uttrötta sig i det förlåtande saktmodet,
så att man skulle alldeles upphöra att tänka på någon wänskap med
den medmenniska, som pröfwar wårt tålamod.

Du will hjertat skapa om,
Derför kom, o Jesu, kom,
Drag oss du från syndens stig
Helt till dig.

Kläd oss sjelf uti den skrud,
Hwilken höfwes här din brud.
Gör oss lika med din bild,
Jesu mild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free