Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola wänta af Christus i den himmelska herrligheten icke något
måttligt och tänkbart, utan något, som öfwerstiger alla menniskotankar; ty
"hwad intet öga sett, och intet öra hört, och uti ingen menniskas hjerta
är uppstiget, det har Gud beredt dem, som älska Honom". Likasom Gud
redan i skapelsen gjort så utomordentligt stora ting, att inga
menniskotankar förmå deruti följa Honom, så skall Han ock bewisa sig lika
utomordentligt stor uti den nåd och salighet, Han skall skänka sina wänner,
när Han företager sig att rätt uppfriska och fröjda dem efter mödorna.
Och hwad särskildt detta löfte angår, att Han skall låta sina
tjenare sitta wid bordet, och Han skall uppskörta sig och tjena dem, har
Herren redan gifwit exempel derpå under sin synliga wistelse på jorden,
och det isynnerhet wid twenne tillfällen. Det förra war, då Han för
sista gången hade församlat sina lärjungar för att med dem äta
påskalammet och derwid talade om, huru Han skulle en annan gång i sin
Faders rike på nytt dela med dem dess himmelska rätter, hwarpå Han
också instiftade nattwarden. Då war Han den tjenande, Han utdelade till
lärjungarna både af brödet och winet, och de mottogo det af hans hand
— liksom Han då ock uppskörtade sig med linneklädet och gick omkring
med wattenbäckenet till deras fötter. Detta allt war äfwen en yttre
förebild till, hwad Han en gång i den ewiga bröllopssalen skall göra
med alla sina trogna. Det andra tillfället war den morgonen wid
Tiberias haf, då Herren hade för sina hungriga lärjungar stekt fisk på
stranden och äfwen då gick omkring och gaf dem både af fisken och
brödet. På detta sätt har Han welat redan på jorden wisa, huru Han en
gång, då wår förnedringstid i werlden är slut, skall i sitt herrlighetsrike
fullkomligt förnöja, ära och fröjda sina wänner. Då de på
jorden en liten tid sökt hans ära, skall Han i himmelen gifwa dem en
ewig ära; då de hafwa här en tid uppskörtat sig till hans tjenst, skall
Han nu der uppskörta sig och tjena dem; då de hafwa här bekänt
Honom inför menniskor, skall Han nu bekänna dem inför sin Fader och
hans änglar. O, underbara byte! O, höga, utomordentliga ära! Och
hwem är den personen, som sagt oss detta? Skola wi tro Honom?
Kunna ock så herrliga löften wara sanna? Han sjelf, som heter trofast
och sannfärdig, har sagt det! Lofwadt ware hans namn ewinnerligen!
O, hwad salighet Gud will skänka
Åt sina barn i himmelen!
Här kan ej något hjerta tänka,
Ej någon tunga utsäga den.
Der är herrlighet, hwart wårt öga,
Undrande kring sig blicka må,
Der man ewigt skall Herrens höga,
Ljufliga kärlek smaka få.
Himlens manna och ljufwa honung
Får man i ewighet smaka der;
Sjelfwa lifwets och ärans konung
Se med sin´ ögon, just som Han.
Brist och fattigdom ha en ände,
Trycka ej längre sinnet ner;
Själens wanmakt och dess elände
Samwetet ej skall gnaga mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
