- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
643

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 November

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 17 November.

Men nu äro wi friade från lagen, döda ifrån honom, som höll
oss fångna
. Rom. 7: 6.

Apostelen framställer här lagen såsom ett fängelse, i hwilket wi
hållits fångna. Dess bud och domar woro de jerngaller, dörrar och
lås, som höllo oss förwarade till döden. Ty först bör märkas, att
lagen redan dömer oss till döden för den synd, som blott ligger i wår
natur, ja, wi hafwa synden och döden i arf från Adam — och lagen
säger: "Förbannad är hwar och en, som icke fullkomnar allt det, som är
skrifwet i lagboken, så att han gör det." Men för det andra, när wi icke tro
detta, nemligen att wi redan äro dömda, om wi ock aldrig mer
syndade, utan wi försöka att nu med wår bättring minska wår skuld för
att winna Guds nåd, så är hela wår natur så uppfylld af ondska och
förderf, att wi oupphörligt på nytt synda och öka wår skuld,
hwarigenom samwetet beständigt stöter emot och fängslas af lagens domar,
såsom af jerngaller och lås; hwarthelst wi wända oss, blifwa wi dock
alltid "fasthållna". Ett sådant fängelse är lagen. Så säger apostelen
äfwen i Gal. 3: 23: "Förrän tron kom, woro wi förwarade
("bewakade") under lagen, beslutna ("inneslutna") till den tro, som skulle
uppenbaras." Men uti denna bild, att lagen är ett fängelse, ligger icke
blott det, att wi äro dödsfångar under dess domar, utan wi påminnas
ock häraf om arten af den fromhet, som lagen werkar. Derom talar
Luther på följande sätt: "Lagens embete är att förwara oss såsom i ett
fängelse. Detta är en ganska träffande bild, som wisar, hwad lagen
uträttar, och huru fromma han gör menniskorna. Ingen tjuf, mördare
eller röfware, som blifwit tillfångatagen, älskar sina bojor och det dystra
fängelset, der han hålles bunden. Twärtom skulle han gerna, om han
kunde, wilja nedrifwa fängelset med dess jernbojor, ja lägga det i aska.
I fängelset afhåller han sig wäl från illgerningar, dock icke af god
wilja eller kärlek till rättfärdigheten, utan derföre, att fängelset hindrar
honom. Och medan han så är innesluten, afskyr och hatar han ännu
icke synden och sitt tjufweri (twärtom sörjer han hjertligen deröfwer,
att han icke är fri och får stjäla); men fängelset hatar han, och om det
tillätes honom att utgå, skulle han stjäla såsom förut. Lagen
innesluter menniskorna både i borgerligt och andligt hänseende inom wissa
skrankor. Sådan är lagens förmåga och rättfärdigheten af lagen, att
den twingar oss till en utwärtes fromhet, i det att han hotar
öfwerträdarena med straff och plågor. Det lyda wi då wisserligen lagen af
fruktan för straff, men owilligt och med stort missnöje. Men hurudan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free