Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 November
Uträtta alla dina saker efter Guds ord. Syr. 9: 22.
Allt hwad Gud uti sitt ord förkunnat menniskan, går
hufwudsakligen ut på att lära henne twenne ting: Först huru hon skall få hans
nåd, få förlåtelse för sina synder och blifwa hans barn; för det andra
huru hon såsom ett Guds barn skall lefwa här på jorden för att tjena
sin himmelske Fader och göra hans wilja. Men som dessa äro de
hufwudstycken, på hwilka Guds rike ibland oss står eller faller, så äro de
ock de punkter, som djefwulen i alla tider mest angriper och will beröfwa
oss, och i hwilka så wäl hela kyrkosamfund som enskildta wäckta själar
oftast farit wilse. När Christus uppträdde, war det i twenne
hufwudpunkter Han straffade sitt folk och lärde dem den rätta wägen: straffade
nemligen först deras falska rättfärdiggörelse, deras sjelfrättfärdning, för
det andra deras falska gudstjenst, deras sjelfwalda goda gerningar —
sägande dem till ex., huru de gjorde "tionde af mynta och ruta och
allehanda kål, men det, som war wigtigast i lagen, domen,
barmhertigheten och tron, läto de blifwa tillbaka". När kyrkans reformation
genom Luther genomdrefs, skedde det hufwudsakligen genom twenne
läropunkters upprättande och framhållande, hwilka Luther idkeligen predikade,
nemligen först: den rätta, inför Gud gällande rättfärdigheten, Christi
rättfärdighet, trons rättfärdighet; och för det andra: hwad som utgör
sanna goda gerningar, sann gudstjenst, heligt och för Gud behagligt
lefwerne, nemligen blott det, som Gud sjelf i sitt ord befallt oss att
göra. Dermed angrep och bestraffade han först den påfwiska
rättfärdiggörelseläran, som war, att menniskan blir rättfärdig, i den grad hon
blir helig; och för det andra det falska begreppet om ett heligt och för
Gud behagligt lefwerne, som war, att man borde gå i kloster, lefwa
ogift, fasta, waka, plåga kroppen, göra pilgrimsresor etc. Man har
derföre rätteligen anmärkt, att det war twenne läropunkter, som
tillwägabragte reformationen; och åter, att man har reformationen att
tacka för återställandet af twenne hufwudläror, nemligen de nu berördas
om den rätta rättfärdigheten för Gud och den rätta heligheten i lefwernet.
Såsom redan är sagdt: Dessa äro ock de punkter, som djefwulen
i alla tider angripit och förwändt — och det så fint, så tyst, småningom
och gradwis, att man icke märkt det, förrän man redan warit förd ifrån
wägen. Så äro ock förnuftet, känslan och tycket fiendtliga mot dessa
båda lärostycken. Likasom ingenting mera strider emot förnuftet och
tycket, än att jag skall wara rättfärdig och täck för Gud, på samma
gång jag sjelf ser och känner mig full af synd - wara rättfärdig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
