Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
täck blott genom en tillräknad rättfärdighet; så kan jag ock omöjligen
tycka, att jag gör åt Gud de mest behagliga gerningar och en sann, en
helig gudstjenst, när jag inom huset och samhället gör blott sådant, som
antingen min lekamliga, husliga och borgerliga kallelse eller en arm,
eländig menniskas nöd fordrar — gör samma gerningar, som också en
from hedning, en ärbar werldsmenniska kan göra. Jag kan icke heller
tycka, att det wore någon synnerlig fara uti att följa de fromma
ingifwelser, som tyckas wara Guds Andes egna röster i mitt hjerta, och som
endast gå ut på att mana mig till heligare gerningar, att det skall wara
någon stor fara att genast följa sådana ingifwelser och wara så nödigt
att först tillfråga det i Skriften uppenbarade Guds ord — det kan
känslan och förnuftet icke finna.
Men att både djefwulen och förnuftet wilja med all makt föra oss
ifrån ordet äfwen angående lefwernet, det lära wi isynnerhet af
erfarenheten. Huru många grofwa galenskaper och stora skador har icke
djefwulen dermed åstadkommit i Christi kyrka, att han i detta stycke fört
menniskor ifrån ordet! Den skada, som häraf kommit och ännu dagligen
uppkommer, är isynnerhet af twenne slag: Först att några wäckta och
sökande själar (som under tiden hafwa ett stort allwar med sin
gudaktighet, så att de icke spara någon möda, blott de kunde tjena Herren)
hafwa blifwit förda till allehanda egna företag, gerningar och lefnadssätt,
som dels förnuftet, dels en förment Guds röst i hjertat påyrkat,
men som hwarken Guds uppenbarade ord påbjudit, icke heller
den behöfwande nästan haft gagn utaf. Den andra skadan har warit den, som
wi alla dagligen få erfara, nemligen att om wi ock utöfwa de rätta
goda gerningarne det likwäl sker med olust, tröghet och försumlighet,
så snart wi förgäta ordet, förgäta, hwilka gerningar ordet af oss äskar;
då wi deremot skulle med största lust och flit utöfwa dem, om wi flitigt
såge på ordet, såge och betänkte, att wi med dessa enklaste kallelsens
werk tjena Gud sjelf, stå inför Guds ögon och uträtta hans
befallningar.
Hjelp mig, o Jesu, blifwa wid det ena,
Att tro på dig och nästan willigt tjena
I lydnad för ditt ord, ditt dyra ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
