Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slitning och smärta, som oheliga sinnesrörelser och begär medföra, skall nu
i wåra hjertan wara en outtömlig springkälla af heliga, rena och aldrig
grumlade wederqwickelser. Sådant och mycket mer måste höra dertill,
att wi skola wara lika den helige och salige Guden.
Men särskildt säger oss Skriften, att wi skola warda Gud lika i
kärleken, såsom ock kärleken är en sådan hufwudegenskap hos Gud, att
Johannes säger: Gud är kärleken. Warda wi nu Gud lika i kärleken,
då måste wisst wår salighet till en betydande del skola bestå uti den sanna
kärlekens tillfredsställde, nemligen att se hela den oräkneliga skaran af
frälsta själar åtnjuta samma ära, salighet och trygghet som wi. Om
denna kärlekens fröjd att se så många saliga kunna de trogna göra sig
en föreställning genom den började erfarenhet deraf, som de redan här
hafwa, när de se Guds nåd blifwa mäktig öfwer själar. Tänk då, när
wi i Guds paradis skola skåda ut öfwer de oräkneliga skarorna af
menniskor, som alla förut kämpat med synd, faror och räddhåga, men nu stå
saliga och trygga i Guds rolighet, och då denna salighet genom kärleken
wexlas och sprides till alla, genom det glada inbördes meddelandet och
genom själs inwerkan på själ — ja, ännu en gång sagdt: tänk, när
alla Guds barn, som warit förströdda i de fyra wäder, äro församlade
i sin Faders rike och alla med samma erfarenheter i det wäsendtliga,
nemligen af sin egen myckna synd och af Guds stora barmhertighet,
tålsamhet och trohet; och då wi nu med förklarade och fullkomnade
själsförmögenheter skola på det lifligaste minnas alla de prof af Guds hjelp
och långmodighet, som wi i tiden upplefde, och skola nu förstå hela
sammanhanget i alla dessa erfarenheter: wisserligen skall allt detta
uppfylla wåra hjertan med en outsäglig salighet. Skriften säger oss, att
wi då skola icke kunna sakta lofwa Guds nåd, utan skola med hög röst
ropa: "Salighet Honom, som sitter på stolen, wår Gud och Lammet!"
Då skola wi wid minnet af den tillryggalagda wandringen och i
åtnjutande af Guds salighet utbrista: "Är detta det arf, som kostade Jesu
Christi blod! O, wälsignade lösepenning och wälsignade kärlek! Är detta
trons ändalykt? Är detta den herrlighet, som Skriften talade om? Är
detta slutet på mina bedröfwelser, mina förödmjukelser, mina böner och
strider? Då war wisserligen mödan ringa mot en sådan winning. Och
ingen död skall sedan wara; icke heller gråt, icke heller rop, icke heller
någon wärk warder mer; ty det första är förgånget."
Låt mig gå,
Att min Jesus se jag må,
Själen längtar innerlig,
Herre Jesus, upp till dig.
Låt mig snart för thronen stå.
Trängtande
Är min håg att dig få se.
O, när skall jag dertill komma
Att med dig och alla fromma
Skåda få ditt anlete?
Ack hur stort,
Komma genom Salems port!
Och på gyllne gator gå!
Jag kan nu det ej förstå,
Hwilken boning! O,hur stort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
