Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 2 December.
Fräls oss ifrån ondo. Luc. 11: 4.
När en gudfruktig själ, som lärt misstro sitt eget illfundiga hjerta
och erfarit fiendens stora list och tjusningsförmåga, äfwen rädes för
sådant ondt, som hon ännu icke klart ser och känner, fruktar för
djefwulens "listiga anlopp och sitt hjertas mångfaldiga falskhet, då har hon den
tröstliga utwägen att fly till den allseende och trofaste Guden med den
bönen, att Han måtte waka och afwända allt ondt. En sådan bön
uttrycka wi beqwämligen med det obestämda ordet ondo, eller det onda.
"Fräls oss du, trofaste, mäktige Gud, ifrån allt ondt, äfwen det wi icke
förstå. Du, som ser alla dolda nät och snaror af djefwulen, werlden
och wårt eget hjerta, och som har befallt oss att i all nöd åkalla dig,
fräls oss du!" Ja, det är ett af de allmännaste bekymren bland Guds
barn, att de säga: "Jag wet wäl icke, att jag uppsåtligen will wara
falsk eller hylla något ondt, men jag fruktar, att mitt hjerta bedrager
mig; jag wet med mig, att jag saknar den och den kraften, men wet
icke, hwaruti felet består." Si, uti ett sådant dunkel, i en sådan
fruktan för ett okändt ondt, hwilken outsäglig tröst att då få kasta hela
bekymret på den trofaste Herren, som sjelf lärt oss bedja: Fräls oss ifrån
ondo, och att få säga till Honom: "Fräls mig ifrån just det onda, som
du ser och wet hos mig, men som är mig förborgadt! Tag du bort det,
som misshagar dig, du trofaste, allsmäktige Gud, och gif mig du sjelf,
hwad som fattas mig!" Och här blir då nödigt att djupt betänka, att
Gud är den ende, som kan utransaka och rätteligen känna det illfundiga
hjertats lönngångar så wäl som satans djupheter; att Gud aldrig har
sagt, att wi skola kunna utransaka hjertat, utan alldeles twärtom.
Herrens egna ord äro dessa: "Ett argt, illfundigt ting öfwer allting är
hjertat; ho kan utransaka det: Jag Herren kan utransaka hjertat och
pröfwa njurarna." Här nekar Herren uttryckligt, att någon menniska
kan utransaka hjertat, och säger, att Han ensam kunde det. Så se wi
ock, att David, som hade en så rik anda och fick i profetiska stunder
skåda en tusen års framtid, likwäl icke kunde genomskåda sitt eget hjerta,
utan derom wände sig till Gud och bad: "Utransaka mig, Gud, och få
weta mitt hjerta, bepröfwa mig och förnim, huru jag menar det." För
det andra bör man weta och besinna, att Herren Gud också är den ende,
som kan bota, hwad som är orätt hos oss. Han har aldrig sagt: I
skolen skapa uti eder nya hjertan, utan twärtom säger Han: Jag —
jag skall taga bort utur edert kött det stenhjertat och gifwa eder ett mjukt,
böjligt hjerta. Äfwen härom wände sig David till Herren och bad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
