Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 5 December.
De fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet. Rom. 10:3.
Detta sker på mycket olika sätt, efter de olika mått af upplysning
eller mörker, som råda hos en menniska. Judarna menade sig wara
rättfärdiga blott med några yttre gerningar efter lagen, med sina offer,
böner, almosor, utwärtes ärbarhet, då de icke woro uppenbara mördare,
äktenskapsbrytare, tjufwar. Detta är ock för den stora hopen ibland oss
tillräckligt, för att man anser sig rättfärdig eller åtminstone antaglig
inför Gud. De åter som förstått något om Guds helighet, de lägga
härtill ännu något mer, såsom att man ock bör älska Gud, wörda och
betrakta hans ord, hålla sabbaten helig, men kunna ännu stå i samband
med den ärbarare werlden. Ännu något mer ljus, och man finner, att
man också skall omwända sig från werldswäsendet och blifwa en andlig
menniska, ångra och aflägga sina synder, waka, bedja och försaka köttets
lustar samt tro på Jesus — detta sista äfwen såsom en lagens gerning;
och somliga bland dessa deltaga äfwen i någon andlig werksamhet för
missionen eller för andra wälgörande ändamål. Allt sådant är ännu
blott att söka upprätta sin egen rättfärdighet, så länge själen deruti
har sin salighetswäg, sitt egentliga hopp, och icke blifwit dödad af lagen.
Således beteckna dessa gerningar, att man far efter att upprätta
sin egen rättfärdighet? Så torde någon fråga. Swar: wisserligen
icke. Nej, dessa och ännu flera gerningar kunna ock göras i äkta tro
och gudsfruktan. Gerningarna beteckna icke sjelfrättfärdighet. Men hör
och märk, hwad som betecknar densamma: Att sådana eller dylika
öfningar eller gerningar utgöra menniskans salighetswäg och innersta
hjertetröst, om hon ock på det hjertligaste bekänner tron på Christus
och hans försoning. Således, då detta djupa, i allas wår natur
liggande hoppet på wår egen rättfärdighet icke blifwit dödadt genom Guds
heliga kraf, så att menniskan lärt hålla sin allwarligaste fromhet och
sina bästa gerningar för "skada och träck", när det gäller bestå inför
Gud och wara rättfärdig, ja, lärt söka nåd och förlåtelse äfwen för
sina bästa gerningar, såsom med synd besmittade, utan twärtom flyr till
dessa fromma öfningar och gerningar, för att i dem finna ro och tröst
mot synden: då betecknar all denna fromhet en sjelfrättfärdig menniska.
Helt annat är det, när själen i allt förtwiflar på sig sjelf, sin egen
fromhet, sin egen kraft, blir för allting straffad och brottslig, men har
sin enda tröst i Christi gerningar, Christi lydnad, Christi lidande,
Christi böner och blott af den stora, fria nåden lifwas att göra det,
som är godt. Då äro gerningarna Andens frukter och för Gud behagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
