- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
683

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 7 December

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 7 December.

Låt oss ransaka och söka wårt wäsende och omwända oss till Herren.

Jer. Klag. 3: 40.

Då Jeremias i Klag. 3 talat om bedröfwelse, såsom "att en är
öfwergifwen", eller att en blir "falskligen dömd", och om allt sådant
sagt: "Ho törs säga, att sådant sker utan Herrens befallning, och att
hwarken ondt eller godt kommer genom hans befallning", då tillägger
han: "Hwi knorra då menniskorna alltså, medan de lefwa? Hwar och
en knorre emot sina synder. Och låtom oss ransaka wårt wäsende och
omwända oss till Herren." En öfwermåttan wigtig förmaning, om wi
wilja rätteligen frälsas ifrån det onda! Herren är en stor och trofast
wän, en wän för ewigheten. Han will frälsa själen — Han will frälsa
oss ifrån det ewiga förderfwet, ifrån helwetet. Och huru outsägligen
bittert måste icke den utwärtes menniskan då ofta angripas, om den
inwärtes skall hållas wid lif och helsa! Derföre, war icke så köttsligt
sinnad, att du skulle se blott på menniskor och på yttre omständigheter, när
något ondt drabbar dig
. Tro dock ännu, att det lefwer en Gud ibland
oss, som ock räknat alla wåra hufwudhår, och att icke det ringaste ondt
händer oss utan hans wilja. Gå till dig sjelf och ransaka ditt wäsende,
om icke deri är något, som Herren med detta plågsamma onda will
påpeka. Sannerligen, om wi icke äro förblindade, skola wi då snart märka,
hwad Herren syftar åt, och nödgas erkänna, att det är någon synd eller
otrohet, som är grunden till det onda, wi lida. Wi skola finna och
erkänna, att wi icke wid något enda ondt, som drabbar oss, kunna
undskylla oss, såsom stode det icke i något sammanhang med wåra synder.
Och så länge du icke will uppsöka grundorsaken, nemligen din synd eller
otrohet, och söka förlossning derifrån, får du ingen ro i din själ, så wida
du är ett äkta barn, som skall uppfostras för himmelen. David talar
om att "förtiga synd inför Herren", d. ä. att icke inför Guds ansigte
widgå sin synd och söka nåd, och han säger derom: "Då jag wille
förtiga det, försmäktade mina ben genom min dagliga gråt; ty din hand
war dag och natt swår på mig. Då sade jag: jag will bekänna för
Herren min öfwerträdelse; då förlät du mig min synds missgerning. För
detta skola alla heliga bedja dig i rätt tid; derföre, när stora
wattufloder komma, skola de icke räcka intill dem." Se här wägen att blifwa
frälsad ifrån det onda. Får du åter ro uti synden, får du ro med
bibehållande af en medweten otrohet eller hyllad synd, då är befrielsen
från det yttre onda din största olycka, då wäntar dig en ny sorg i
ewigheten. Derföre, ehwad för ondt, som än träffar oss, i hwilken nöd wi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free