- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
704

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 December

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtappade, om jag ser på eder wärdighet. Allt är förloradt hos eder,
allt är syndigt och förbannadt; det jag gör, det gör jag för min egen
skull. Så säger Herren Gud äfwen i Es. 43: Icke att du, Jacob,
har kallat mig. Ja, mig har du gjort arbete i dina synder och gjort
mig möda uti dina missgerningar. Jag, jag utstryker din öfwerträdelse
för min skull och kommer intet ihåg dina synder."

Här må wi då något betrakta grunderna för en sådan nådens
frihet. Den första grunden är den, att allt, hwad menniska heter, är
under synden förtappadt;
att "intet kött kan af lagens gerningar warda
rättfärdigt för Gud"; att "den är icke till, som är rättfärdig, icke till
en"; att "här är ingen åtskilnad, allesamman äro de syndare". Den
frommaste christen bär ännu i sitt hjerta de största synder, nemligen de
som strida emot de största och yppersta buden, och sedan äfwen en hel
mängd syndiga tankar, lustar och begärelser emot alla Guds bud. När
det nu står så till med alla menniskor, då war det ju alldeles
nödwändigt, att nåden skulle wara fri och oberoende af oss, så wida någon
menniska skulle frälsas; ty Herren Gud fann ingen menniska, som Han kunde
wara nådig för hennes egen skull. Då måste det wisserligen wara så,
som Han här förklarar: "Hwilken jag är nådelig, honom är jag nådelig,
och öfwer hwilken jag förbarmar mig, öfwer honom förbarmar jag mig."

Den andra grunden, hwarföre Guds nåd är så alldeles fri, är den
förlossning, som är skedd i Christus Jesus. För sin stora kärleks skull,
dermed Gud älskade oss, utgaf Han sin ewige Son till att bota
syndafallet, att taga på sig alla menniskors synder och för dem betala med
sitt lif, samt att med sin lydnad tillfredsställa lagens alla fordringar
och förwärfwa oss en fullkomlig rättfärdighet. På denna grund är Guds
nåd så fri, att Gud icke alls ser efter någon menniskas förtjenst eller
synder, när det gäller den saliggörande nåden, utan är alltid fullkomligt
nöjd med alla dem, som äro beklädda med Sonens rättfärdighet, och
det alla stunder, de bättre och de sämre. Ty är det endast i Christi
rättfärdighet, wi äro för Gud rättfärdiga och fria ifrån lagen, då äro
wi wisserligen alla stunder rättfärdiga och fria från all fördömelse, så
länge wi äro i Christus. Skulle Gud ännu se efter wår wärdighet,
då wore icke rättfärdigheten endast i Christus. Sådant säger oss nu
Herren Gud i denna sin högtidliga förklaring: "Hwilken jag är nådelig,
honom är jag nådelig; och öfwer hwilken jag förbarmar mig, öfwer
honom förbarmar jag mig."

Nåden, nåden den är fri,
Alla will den bjuda, kalla,
Alla kunna frälsta bli,
Nåden räcker till för alla;
Märk blott, att wid nådethronen
Är ej fråga om personen.

Salig den, som då går fram
Och på nåden dristigt wågar
Och allena med Guds Lam
Sig i denna sak befrågar;
Ty det är för alla skrifwet,
Att den Sonen har har lifwet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free