Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Rosa och Långa Leda. Med 13 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst? Och du, lata och olydiga varelse, fortsatte
hon och vände sig till Lilla Rosa, har du inte
gifvit dig af ännu? Du kunde ju ha varit tillbaka
med yxan för länge sedan!
Innan hon talat till slut, hade Lilla Rosa
redan sprungit bort till det ställe, där yxan låg.
Men när hon kom fram, fick hon se, att tre
hvita dufvor hade satt sig att hvila på yxeskaftet.
Hon stack då ned handen i klänningsfickan, fick
upp sitt frukostbröd, smulade sönder det och
räckte åt dufvorna samt lockade på dem med sin
allra mjukaste röst:
— Pullorna, pullorna små! Nu få ni allt lof
att gå härifrån, för jag är tvungen att bära yxan
till min styfmor.
Dufvorna åto ur hennes hand och hoppade
villigt bort ifrån skaftet. Hon släppte då de öfriga
smulorna på marken framför dem, tog yxan och
sprang sedan med henne till sin styfmor. Men
hon hade inte hunnit många steg, förr än
dufvorna stucko sina hufvuden tillsamman och började
öfverlägga om hvilken lön de borde gifva den
snälla flickan, som hade varit så vänlig emot dem.
— Jag gifver, sade den första, att hon skall bli
dubbelt så vacker, som hon redan är.
— Jag gifver, sade den andra, att hennes hår
skall bli förvandladt i guldhår.
— Och jag, tillade den tredje, jag gifver, att
hvar gång hon ler, så skall en röd guldring falla
från hennes läppar.
Sedan dufvorna talat detta, lyfte de på vingarna
och flögo sin kos. Men allt gick i fullbordan just
så som de hade sagt. När Lilla Rosa kom tillba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
