Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitter skarlakanshjärta under vallmarströja, och
för mig må du ha varit vallpojke huru många
gånger du vill, bara du skaffar min dotter
tillbaka.
— Nå, det låter höra sig, sade vallaren; då får
jag säga farväl och ge mig af. Jag skall snart
komma igen, och gör jag inte det, så har jätten
eller trollet eller hvad det nu kan vara för slag
tagit lifvet af mig.
— Häst och rustning och vapen skall du väl
ändå ha med, sade kungen; gå bara till
stallmästaren och hälsa ifrån mig, så ger han dig allt
hvad du behöfver!
— Nej tack, svarade vallaren, sådana saker äro
inte för mig. Får jag bara en duktig matsäck, så
reder jag mig godt med hvad jag har.
— Som du vill, sade kungen, måtte du nu
bara komma lyckligt tillbakal
Vallaren tog kungen i handen och sade farväl.
Han gick in i köket och fick sig en riktigt bra
matsäck. När han sedan kom ned på gården,
hade alla människor på slottet fått veta, hvad han
tänkte ta sig till. De gapade på honom med
stor förvåning, och pojkarne pekade finger och
gjorde narr af honom. Men vallaren stack handen
i fickan och kände efter, att han hade pinglan och
benpipan i godt förvar. Sedan lyfte han på
mössan och gaf sig i väg.
TJ an vandrade mot norr, såsom älfve-kungen hade
A lärt honom. Vägen gick öfver berg och öde
stigar, och vallaren kom slutligen så långt bort, att
det väl inte kunde vara mycket kvar till världens
ände. Han stod då vid en sjö. Midt i sjön var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
