Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till att börja med visste sig vallaren ingen
råd, men så kom han ihåg sin lilla benpipa. Han
tog fram den och blåste en lång, uthållen ton.
— God kväll 1 sade i detsamma en röst bakom
honom.
— God kväll igenl svarade vallaren och vände
sig om.
Då stod framför honom den lille älfvekungen.
— Hvad är det du vill? frågade älfvekungen.
— Å, var snäll och laga, att prinsessan och
jag komma bort härifrån! svarade vallaren.
— Skall ske, svarade älfvekungen, följ bara
med mig!
De gingo så upp i tornet till prinsessans
kammare. Älfvekungen tog på järnportarna, och dessa
gingo upp af sig själfva. Han rörde vid
guldkedjorna, och dessa föllo i stycken.
Prinsessan räckte vallaren sin hand, och de
gingo alla tre utför torntrapporna och ned till
sjöstranden. Där stannade älfvekungen och sjöng med
sakta stämma:
Liten gädda, i vassen månd gå,
kom, kom så hastelig!
Din rygg en prinsessa skall rida uppå,
därtill ock en konung så mäktig.
I detsamma stod den lilla älfve-flickan med
toppmössan framför dem. Hon hoppade ned i
i sjön och blef till en stor gädda, som lustigt
lekte om i vattnet.
— Nu skola ni sätta er på gäddans rygg, sade
älfvekungen, men prinsessan får inte på några
villkor bli rädd, hvad som än må hända, ty blir
hon det, då är min makt till intet.
Prinsessan lofvade, att hon nog skulle hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
