Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsessan och föra henne tillbaka till hennes far!
sade vallaren.
— Skall ske, svarade älfvekungen, följ bara
med mig!
Gubben tog honom nu med, och de gingo
genom lyckta dörrar och genom många präktiga
rum. Slutligen kommo de in i en stor sal, som
var full af svärd, spjut och yxor och hvarjehanda
andra vapen. Alla skimrade de och gnistrade, och
somliga blänkte som blankt stål, andra som rent
guld. Rundt omkring väggarna stodo kistor med
präktiga rustningar, och i hörnet var en stor
spisel. Älfvegubben gick bort till spiseln och gjorde
upp eld.
— Kläd af dig! sade han.
Vallaren gjorde så, och då han fått af sig sina
gamla vallare-kläder, tog älfvekungen och kastade
dem på elden, så att de brunno upp. Därefter
gick han bort till en stor järn-kista och tog fram
en dyrbar rustning, som blänkte af det klaraste
guld.
— Kläd på dig! sade han.
Vallaren gjorde så och stod snart i full
rustning från hufvud till fot. Älfvekungen tog då ned
ett svärd från väggen och band det vid vallarens
sida.
— Detta svärd är mycket skarpt, sade han,
och det är ifrån början bestämdt, att det och
intet annat skall blifva jättens bane.
Vallaren trodde, att han skulle vara besvärad
af den ovana rustningen, men det var han ej, utan
han kände sig väl till mods och rörde sig så lätt
och ledigt, som om han hade varit den ypperste
kungason och gått i hjälm och brynja i all sin tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
