Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då skulle han straffa honom på det allra
strängaste, hvem han ock månde vara. Så snart han
kom upp till kungsgården, lät han därför hålla stor
rannsakning, och hvar mans barn måste fram och
vittna. Men ingen visste något. Till sist skulle den
lille prinsen också fram.
— Inte vet väl du någonting i den här saken?
frågade kungen.
Den lille stod en stund; sedan sade han:
f — Jag vet, att jag nu skall dö, men ljuga vill
jag inte. Det var jag, som släppte vildmannen lös.
Då blef drottningen hvit om kinden, och alla
dc andra med, ty där var ingen, som inte höll af
den lille prinsen. Kungen stod länge tyst med
rynkad panna och sammanbitna tänder. Slutligen
sade han:
— Aldrig skall det komma att sägas om mig,
att jag har brutit mitt löfte, vore det ock för mitt
eget kött och blod. Du skall därför visserligen dö,
såsom du förtjänar.
Sedan vände han sig till sina båda närmaste
män och sade:
— Ni båda skola strax föra pilten långt bort
i skogen och döda honom. Men hans hjärta skola
ni taga ut och visa mig, så att jag däraf kan se,
alt ni fullgjort min befallning.
Nu blef där en stor bedröfvelse ibland folket,
fech alla bådo om nåd för prinsen. Men kungen
stod fast vid sitt beslut; och för att han inte till
sist skulle kunna ge efter för deras böner, befallde
han, att de bägge hofmännen genast utan vidare
botsägelser skulle göra som han sagt. Därefter
vände han sig tvärt om och gick in i sin sal och
slängde dörren efter sig.
f Svenska folksagor. 3 a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
