Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, si det är väl aldrig hans allvar,
svarade pojken, då finge jag väl ge honom bra
mel-langift, kan jag tro, och det är jag inte god till, •
för jag har inte mer, jag, än de här slarfvorna,
som jag går och står i.
— Mellangiften bli vi nog sams om, sade prin- [
sen. Men kvicka dig nu, ty annars går jag till
någon annan. Det lär väl inte bli hvar dag, som
någon kommer och bjuder dig på prinskläder,
tänker jag.
De klädde nu af sig och bytte med hvarandra.
Pojken fick på sig prinsens kläder med
sammets-kolt och fjäderhatt och små skor med fina
rosetter och guld och pärlor både fram och bak.
Prinsen fick på sig pojkens slarfvor, och de voro just
inte så hela, och så värst rena voro de inte
heller, skam till sägandes. Men prinsen var belåten
och nickade åt pojken.
— Tack skall du ha, sade han, måtte bytet
bekomma dig väl!
Därmed lyfte han på sin nya men trasiga mössa
och fortsatte sin färd. Ändtligen kom han fram till
kungsgården. Han gick in och frågade, om kungen
där hade några oxar, som man kunde låta honom
få vakta. Jo, oxar fanns det nog, och en vallpojke
behöfdes, så att det kunde han gärna få bli.
Prinsen tackade och fick så tjänst som kungens
fävakta re.
På den platsen blef han sedan i många år.
Han trifdes och växte upp och blef en riktigt stark |
och ståtlig pojke. Sina sysslor skötte han väl, och i
allt som tiden gick, glömde han sin sorg, och till f
sist var det nätt och jämt han kom i håg, att f
han någonsin hade varit en fin liten prins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>