Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade, om vildmannen nu tyckte, att han hade hjälpt
honom nog, när han låtit honom få vara med en
enda gång. Rätt i detsamma fick han höra steg
ibland riskvistarna, och när han såg upp, stod
vildmannen framför honom.
— God dag! sade vildmannen. I går fick du
ju, som du ville, hvad sitter du då och är så
ledsen för?
— Jo, svarade prinsen, nog har jag skäl att
vara ledsen och inte glad. Första gången fick jag
vara med, men nu sitter jag här som oxvaktare
igen och har inte så mycket som en häst och en
rustning, så att jag kan få rida fram till glasberget
och täfla om den vackra prinsessan.
— Å, sade vildmannen, är det intet annat, så
kan det väl bli någon råd. Du har en gång gjort
mig en stor tjänst, nu skall jag hjälpa dig igen.
Därmed tog han prinsen vid handen och förde
honom djupt ned i jorden till sin håla. Där
visade han honom en vrå, där det hängde en
präktig rustning. Denna var allt igenom smidd af det
klaraste silfver och så blank, att det låg ett hvitt
skimmer rundt omkring där nere. Tätt bredvid
stod en snöhvit häst, fullt sadlad och rustad. Han
skrapade berget med silfverskorna och tuggade sitt
silfverbetsel, så att skummet flöt ända ned på
marken.
— Skynda dig nu, sade vildmannen, och kläd
på dig! Rid sedan bort och försök din lycka! Jag
skall under tiden valla dina oxar.
Ja, detta lät prinsen inte säga sig två gånger.
Han klädde i största hast på sig silfverhjälmen och
silfverbrynjan, spände silfversporrarna på sina
hälar, hängde silfverskölden på armen och band svär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
