Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingrarna och droppade ned på marken. Medan
vasslan rann, sade han:
— Om du, min goda man, inte lagar dig undan
och låter mig vara i fred, så skall jag krysta dig,
så att det inte blir mer än en våt fläck efter dig,
alldeles som jag nu gör med den - här stenen.
Då jätten såg den våta fläcken på marken, vardt
han hvit i synen af förskräckelse. Utan att säga
så mycket som ett ord vände han sig om och
skyndade in i berget, och hela den dagen och hela den
natten- låg han därinne och undrade öfver pojkens
orimliga styrka. Men pojken dref gladeligen
omkring i skogen, och när kvällen kom, vandrade
han hem med sina getter och talade om för sin
mor, hvilken nytta han hade haft af sin lilla
gråa ost.
Följande morgon var han åter tidigt uppe och
gaf sig strax i väg med sina getter bort till
jätteberget. Jätten kom ut men tordes inte göra
honom något illa.
— A, se god morgon, fai’, sade pojken och
nickade åt honom, i dag skola vi väl än en gång
pröfva våra krafter?
För skams skull kunde jätten inte säga nej
härtill.
— Tycker ni inte, det skulle vara ett bra
styr-keprof, sade pojken, om någon af oss kunde kasta
er yxa så högt upp i vädret, att hon inte fölle
ner igen?
Jo, det kunde jätten inte neka till, att det
skulle vara styft gjordt. De skulle nu fresta på,
och jätten kastade först. Han svingade till med
all sin makt, och yxan for högt i sky. Men hur
högt hon också for, kom hon snart ner igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
