Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock för svärt, och han stönade hårdt vid hvarje
steg, han tog.
— Är du inte trött än? frågade han sin dräng.
— Nej, det är jag inte, svarade pojken, och far
själf kan väl inte heller vara trött af så litet?
Jätten skämdes och ville icke kännas vid att så
var utan fortsatte sin väg.
När de ändtligen kommo fram till berget, var
jätten nästan halfdöd af bärandet. Han kastade
eken på marken, men pojken hade innan dess
hoppat af och stod nu kapprak vid storändan.
— Är du inte trött än? frågade jätten.
— Å, svarade pojken, inte må far tro, att jag
blir trött, om jag inte får det värre än så
härträdet var ju inte tyngre, än att en af oss kunde
bära det alldeles ensam.
Efter detta arbete- måste jätten hvila sig hela
dagen. På kvällen sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
