- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
119

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledde ut troll-oxarna ur båset och satte sedan
huset tillbaka på sin stenfot igen. Då han kom
tillbaka till pojken, sade han:

— Tag nu hunden med dig och låt honom
visa vägen till fähuset, och där han går in, där
skall du låta oxarna följa efter. Men kan du inte
uträtta detta lilla ärendet förståndigt, så vill jag
med samma ha de där tre remmarna, du vet.

Jätten såg mycket illfundig ut, när han sade
detta, och pojken kunde väl förstå, att det nu gällde
hans lif. Men han låtsade om ingenting utan sade
bara, att arbetet nog skulle bli ordentligt gjordt.
Trollhunden sprang före, och trolloxarna rände
efter, och pojken hade svårt att följa med. När
de kommo fram till fähuset, kilade hunden in
genom en glugg på stenfoten. Då pojken såg, att
det inte fanns någon dörr, begrep han strax,
huru jätten brukade bära sig åt, men det sättet
passade inte så bra för honom som för jätten. Han
stod en stund och ref sig bakom öronen, men han
såg snart, att det nu fanns bara ett råd, i fall han
ville ha sitt skinn i behåll. Han tog yxan ur väskan,
högg troll-oxarna i stycken och kastade in styckena
genom gluggen. Sedan vände han tillbaka till
jätten och frågade, om han hade något mera, som
det var brådt med, för då kunde han uträtta det
med samma. Jätten blef bestört och sade:

— Fick du verkligen in oxarna i fähuset?

— Ja, svarade pojken, visst var det litet svårt
att få dem genom samma gluggen, där er hund
sprang in, men när jag hade delat på dem en
smula, gick det som en dans.

När jätten hörde, huru det var fatt, blef haru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free