Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles ifrån sig af ilska och räddhåga. Han gick
in till jättesan och sade:
— Hör du, käring, nu har den här
förskräckliga pojken slagit ihjäl våra oxar. Får han hållas,
så gör han oss alldeles olyckligå. Kan inte du,
som är påhittig, tänka ut något bra sätt att göra
oss af med honom?
Jättekvinnan svarade:
— Mitt råd är, att du låtsar om ingenting utan
väntar tills i natt. När han då lagt sig att sofva,
så skall du smyga dig upp och ta din klubba och
slå ihjäl honom, och sedan behöfver du inte vara
rädd för honom mer.
Jätten tyckte, att detta var listigt uträknadt.
Han nickade därför och sade, att så skulle han
göra.
Men pojken hade stått bakom bergadörrn och
hört livart enda ord, som de hviskade med
hvarandra. Han låtsade inte heller om någonting, men
när kvällen kom, gick han in i jättegummans
mjölkkammare och tog en så stor smörkärna, som han
orkade lyfta. Den bar han mycket fy st till sitt
sofställe, lade henne i sängen och bredde
skinnfäl-len ofvanpå. Sedan gömde han sig själf bakom
dörren och väntade på hvad som komma skulle.
När det blef midnatt, steg jätten upp, grep sin
klubba, smög sig på tå till pojkens säng, lyfte
klubban i högsta hugg och dref till, det värsta han
kunde. Han hörde ett stort brak och kände, att
något sprutade honom i ansiktet. Då blef han
hjärteglad och gick tillbaka till sin hustru och
sade :
— Ha, ha, ha, nu slog jag den lille kraken så,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
