Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men knappt var det dager, innan han gick in
till jättefolket och hälsade god morgon. De
stirrade på honom och ville inte tro sina ögon.
Håret reste sig på jättens hufvud.
— Hvad för slag, är du inte död än, skrek
han, och jag, som tänkte, att jag slog ihjäl dig med
min klubba i natt!
Pojken skrattade och sade:
— Kunde jag inte tro det? Jag kände just som
ett litet kryp hade bitit mig, men inte tänkte jag,
att det kunde vara ni, far. Nu vill jag bra gärna
veta, hvad ni har för arbete åt mig i dag?
Men jätten brummade och sade, att han skulle
vänta, tills han linge någon befallning härom.
Hela den dagen höll sig jätten på långt håll
ifrån pojken, och han gick därvid och tänkte för sig
själf, att nästa natt skulle han minsann göra sin
sak bättre. Men allt hvad han grubblade, kunde
han inte för sin död begripa, huru pojken kunnat
komma undan med lifvet, och hans påhittiga käring
var inte slugare hon heller, hur mycket hon än
brydde sitt hufvud.
Om kvällen, när jätten och hans dräng skulle
äta, hade käringen lagat gröt till kvällsmål.
— Det var bra, sade pojken, nu skola vi
kappas om hveni som kan äta mest, far eller jag.
Detta var jätten strax med om.
— Äta kan jag, sade han vid sig själf, och det
vore väl märkvärdigt, om jag inte snart skulle
spräcka en sådan där liten stackare!
De satte sig nu till bords med grötfatet emel-1
lan sig och fattade sina skedar. Men pojken var i
illmarig; han hade bundit sin stora skinnväska
framför magen och stack så en sked gröt i mun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>