- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
131

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svarta skrinet och det röda. Med 18 teckningar af Jenny Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rätt som det var, fick hon se en ko, som gick och
betade i gröngräset. Kon bar en stäfva på ena
hornet, och hennes jufver voro så stinna, så man
väl kunde se, att det var länge sedan hon hade
blifvit mjölkad. Kon förstod, att flickan skulle
mjölka henne, men vardt rädd, att hon sedan skulle
kasta bort mjölken och slänga undan stäfvan.

— Kära lilla jungfrun, sade hon därför, gör
inte illa åt mig, stackars ko! Är du törstig, så
mjölka mig och drick så mycket du vill, men spill
inte bort något på marken, utan häll det som blir
öfver på mina klöfvar och häng sedan hyttan på
hornet igen!

— Ja, svarade Hickan, det skall jag visst göra.
Var bara inte rädd, jag skall ingenting fördärfva.

Hon tog stäfvan från hornet och satte sig att
mjölka. När hon hade mjölkat, drack hon så
mycket hon orkade. Men sedan hon druckit sig
otörstig, hällde hon det som blef öfver på kons klöfvar
och hängde hyttan tillbaka på hornet, alldeles
som kon bedt henne göra. Sedan gick hon vidare
stigen framåt. Men kon bligade vänligt efter henne
och gaf till ett riktigt långt och belåtet råmande.

— Det var mig en rar tös, sade hon, håll på
så där du, så går det dig väl i världen!

Än var det inte slut på ängen, utan flickan gick
åter ett stycke framåt. När det hade lidit en stund,
kom hon till en apel, som stod bredvid stigen.
Apeln var mycket stor och bar de allra vackraste
frukter. Men han var så öfverfull med äpplen, att
grenarna slokade och hängde ända ned till marken.
Apeln förstod, att flickan skulle plocka och äta,
men han darrade af rädsla, att hon skulle göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free