- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
148

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svarta skrinet och det röda. Med 18 teckningar af Jenny Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den ena trädde, den andra skyttlade, den tredje
slog till, den fjärde lagade, den femte spände, den
sjatte rullade upp, den sjunde redde skälet, och
alla hade de hvar sin syssla. Men flickan sejlf
satte sig till spolrocken och spolade, allt eftersom
kissarna väfde, och hon hade jämnt göra med att
följa dem i deras arbete, så fort gick det. Det
stod inte länge om, innan de hade väfven alldeles
färdig, och då var den så tät och slät och fin, så
att man inte kunde märka en knottra på den, om
man också satte de allra värsta glasögon på näsan.

Den som nu var belåten, det var flickan det.
Hon lade ihop sin väf, så nätt hon kunde, och gick
ut ur väfkammaren. Men kissarna smögo sig ut
de också och kilade sedan gladeligen sina färde.

När flickan kom in i stugan, tog matmodern
väfven och synade den riktigt noga för att få se,
om där inte fanns någon tvist eller noppa
någon-städes. Men allt hvad hon synade, så var väfven
lika fin för det, både på rätan och på afvan. Då
gumman såg, att det inte var henne möjligt att
hitta något fel, blef hon öfvermåttan förvånad.

— Hvem i all världen har lärt dig det där?
sade hon. Aldrig kunde jag tro, att du skulle vara
en så duktig väfverska.

Men flickan sade ingenting utan teg, ty inte
heller denna sista gången ville hon röja sina små
hjälpare.

IV’ u hade flickan bestått alla sina prof och hade
^ * inte längre något att vara ängslig för. Korna
och kattorna och sparfvarna var hon allt jämt god
vän med, och hennes matmor hade aldrig något
att anmärka på henne. Tiden gick därför i lugn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free