Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svarta skrinet och det röda. Med 18 teckningar af Jenny Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När flickan sedan gick på logen för att rissla korn,
bar hon sig åt på samma sätt. De små sparfvarna
kommo flygande ute på gården, hoppade allt
närmare och närmare, satte sig på log-balken, vände
på hufvudet hit och dit och kvittrade ideligen:
— Ge oss lite korn!
Ge oss lite korn!
Men den som inte gaf dem något korn, det var
käring-dottern det. Hon jagade i stället bort dem,
kastade stenar efter dem och skrämde dem hvar
hon kunde. Också fick man efter den tiden aldrig
mer se de små sparfvarna sitta vid gården och
kvittra och fägna sig åt Guds dag, utan de drogo
långt bort till skogs. Och när de någon gång
vågade sig fram ur skogsbrynet, voro de så dufna
och skygga, så att ingen hade någon förnöjelse af
dem, och aldrig i mannaminne hade det varit så
tomt och ödsligt och otrefligt på gården, hvarken
förr eller sedan.
Så gick det en tid bortåt, den ena dagen efter
den andra, och i allt hvad flickan företog sig gick
det henne illa. Men lika stornosig och led var hon
alltjämt, och af alla var hon också illa liden, både
af människor och djur.
n dag fick flickan bud till sig, att matmodern
ville tala med henne. Hon gick in i stugan
och frågade, hvad som nu var på färde.
— Jo, sade gumman, jag har nog märkt, att
du sköter dina kor illa och att du gör dina andra
sysslor så dåligt, så det är både synd och skam
åt det. Men nu skall jag sätta dig på prof för att
se, om det kanske är någonting annat, som du bättre
förstår och kan reda dig med. Här har du ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
