Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Hatt under jorden. Med 32 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå och släppte aldrig det röda skenet ur sikte.
Slutligen fick hon se, att det kom ur en berghåla.
Dörren till hålan stod öppen, så att prinsessan
kunde titta in, och det gjorde hon också. Hon
såg då, att det brann en eld därinne, och rundt
omkring elden myllrade det af små-troll, både
karlar och kvinnfolk. Allra längst fram satt en käring
och pysslade med något smått; hon tycktes vara
liksom förstyre eller husbonde för alla de andra.
Käringen var inte mycket vacker, liten och krokig
och faseligen brun och skrynklig i ansiktet: näsan
var lång, och hufvudet darrade af ålder.
Prinsessan riktigt krympte sig för att gå in och tala
med henne. Men hon förstod strax, att det måtte
vara mor Berta, som kanske skulle kunna ge henne
något besked om hennes man. Hon tog därför
mod till sig, steg in genom bergadörrn och gick
hastigt fram till den gamla. Där neg hon vackert
och sade, så modigt hon kunde:
— God kväll, kära mor!
När småtrollen hörde den främmande rösten,
sprungo de alla upp och blefvo mycket häpna att
få se en kristen människa midt ibland sig. Men
käringen tittade bara upp och såg helt belåten ut.
— God kväll igen! sade hon. Hvad är du
fölen, som kommer och hälsar så fint och snällt?
Här har jag nu suttit i väl sina fem hundra år,
men under hela den tiden har ingen kommit ocli
gjort mig en sådan, heder som att kalla mig »kära
mor». Hvar är du ifrån?
— Jo, svarade prinsessan, jag är ifrån
människornas värld.
— Jaså, sade käringen, hör du till den sortens
folk! De hinna ju aldrig bli mer än barn, förrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
