- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
234

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Hatt under jorden. Med 32 teckningar af Elsa Beskow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han skulle göra sig i ordning och följa med.
Sedan sade hon till prinsessan:

— Inte tror jag just, att vi två någonsin mer
få med hvarandra att beställa. Men eftersom du
gjorde mig den hedern och kallade mig »kära mor»,
så vill jag ge dig en liten vängåfva till minne. Det
är en spinnrock, som du ser, och den
spinnrocken är på det viset beskaflad, att du aldrig
be-liöfver lida nöd, så länge du har honom i behåll.
Ty han spinner ensam lika mycket garn, som nio
andra. Och sköter du dig väl och aldrig tappar
modet, så kanske du kan ha någon nytta af
spinnrocken, ifall du en gång råkar din man. Men
nu önskar jag dig lycka på resan och allt godt
hela lifvet igenom.

Prinsessan tackade för spinnrocken, och det var
han också ärligen värd, ty det var inte nog med,
att han var nyttig, utan han var också i sig själf
vacker och dyrbar och allt igenom af skärt guld.
Prinsessan tog spinnrocken under armen, neg
vackert och sade än en gång farväl. Därefter vände
hon sig om, gick ut ur hålan och följde den lilla
pysslingen, där han vandrade fram genom skog
och lund och öfver berg och dal.

När det blef sent på kvällen och skymningen
föll på, var prinsessan så trött, att hon knappt
kunde flytta en fot. Men just som hon var nära
att segna till marken, pekade pysslingen på ett
högt, svart berg, som reste sig framför dem, och
när prinsessan såg uppåt, blef hon varse ett ljus,
som tindrade däruppe i mörkret som en liten röd
stjärna. Strax fick’ hon nytt mod, och i ett
ögonblick glömde hon all sin trötthet. Men i detsamma
stannade pysslingen och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free