Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Material som medföljt häftena - I forna tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forna tider voro de stora icke så jäktade af sina
bestyr, som de nu äro. De hade då mera lugn
och ro alt fantisera öfver lifvet och naturen,
öfver människorna sådana de äro och sådana de böra vara.
När mor satt vid spinnrocken med sin tös eller när far
vandrade med sin gosse genom skogen, fmgo de små höra
äfventyr om allt hvad de sågo omkring sig. Det var
såsom skalden säger:
Hvar en väg bar hån i fjärran, förde leden
vandringsmannen bort till någon sago-ängd;
enslig kvarn vid forsen, mossigt bo på heden,
sjö och strand förtalde äfventyr i mängd,
klippan, där hon öfver dälden står på stup,
milan med sin glöd i furu-moens djup.
Också nu fantisera nog de stora öfver lifvet och
naturen. Det mesta de härom mena sig veta år i själfva
verket endast mer eller mindre sannolika gissningar. Men
dessa gissningar äro ofta sä invecklade och svårfattliga,
att deras tanke till slut vet sig hvarken ut eller in och
därför allt emellanåt med glädje vänder tillbaka till sin
barndoms enkla lekar.
Ack, ur trålbestyr
fantasien flyr
gärna bort till sina gry ning s-åfventyr,
lyckas då ibland
lossa sina band,
återse sin barndoms underland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
