Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Material som medföljt häftena - Ur lifvet. Det räddande språnget. Af L. Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den öfversta märs-stången. Själf klättrade hon högst upp
masttoppen och satte sig där skrattande och visade tänderna.
Från masten till spetsen af märs-stången, där hatten
hängde, var ett afstånd af mer än två meter. Det var
omöjligt för gossen att räcka dit, utan att han släppt
tåget och masten. Blen gossen var så upphetsad, att han
släppte masten och gaf sig ut på märs-stången.
Alla matroserna hade skrattat och haft roligt åt
jakten efter apan, men då de fingo se, att gossen gifvit sig
ut på märs-stången, blefvo de som förstenade af
förskräckelse. Om han slant eller steg miste, så låg han krossad
i däcket, och äfven om han lyckades få tag i hatten
kunde han ej komma tillbaka till masten och ner igen.
I ängslig spänning afbidade man utgången, och en af
matroserna kunde icke återhålla ett förskräckt utrop. Det
väckte gossen till insikt om faran; han stirrade nedåt och
vacklade.
I detsamma kom kaptenen, gossens far, ut ur sin
kajuta med en bössa i handen för att skjuta fiskmåsar. Då
han fick se sonen uppe på märs-stången, bleknade han. Men
i samma ögonblick riktade han bössan mot honom, i det
han ropade: »I sjön med dig! Hoppa genast i sjön, eller
jag skjuter dig!» Gossen förstod icke meningen och
tvekade. »Hoppa, — eller jag skjuter dig! Ett, tu—», och
som fadern skrek: »tre!» störtade gossen sig i hafvet.
Han sjönk i vattnet som en sten, men knappt hade
vågorna slutit sig öfver honom, förrän tjugu raska
matroser kastade sig efter. Efter en half minut, som föreföll
åskådarne oändligt lång, flöt han upp på ytan.
Matroserna simmade fram till honom och drogo upp honom på
däck. Efter några ögonblick började han andas.
Då kaptenen såg, att sonen var räddad, utstötte han
ett skri och rusade in i sin kajuta. Där kastade han sig
ned och storgrät; så starkt hade den utståndna
sinnesrörelsen gripit honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>