Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lf)
Aftonsällskap.
»Nå, än sen?» sade Hertha buttert men
likväl halft leende. »Äro då äktenskapen, i
allmänhet, så lyckliga på jorden, att den högsta lycka
kan anses finnas i äktenskapet?»
»Ack nej!» sade suckande den bleka.unga
frun, »men — det gör oss till — Mödrar, och
dermed ger det oss en rik och djup erfarenhet
af lifvet, som aldrig blir en ogift, barnlös
qvinnas lott.»
De unga flickorna tego stilla, liksom träffade
af sanningen i dessa ord. Men Hertha sade:
»Icke alla gifta få barn. Och finnes det
icke en egen rik erfarenhet, en djup insigt af
lifvet, som endast kan bli den ogifta qvinnan till
del?» Herthas röst vittnade om en inre rörelse
i det hon fortfor:
»Om vår uppfostran icke vore så ytterst
usel, och vårt lefnads-mål så ytterst fattigt och
inskränkt, om vi tidigt hänvisades, i stället att
söka stöd utom oss, att söka det i vårt eget
bröst, i vår egen kraft; om vi (inge egna lif
och arbete för stora och ädla mål, om man
till-lät oss att lyssna till den inre rösten och följa
dess ingifvelser snarare än alla slags meningar
utom oss, om det tilläts oss att få det arbete
som vi kunde älska, — då är jag viss på, att vi
skulle bli ädla och äfven lyckliga, gifva oss sjelfva
och äfven andra lag!»
»Herre Gud, min lilla Hertha, vill du att
fruntimmer skola bli lagmän eller kanske
Justilie-råder, sitta i högsta domstolen?» sade den lilla
gamla, nystande ifrigt, och synbarligen ängslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
