Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Här ocli der under hemvägen.
var ett ungt fruntimmer af vacker växt och
äfven behagligt utseende, som öppnade dörren; men
ögonen syntes tunga och röda, och ett bittert drag
fördystrade det bleka ansigtet. »Du kom ändå,
Hertha,» sade hon upprörd, till den inträdande;
»du glömmer mig inte!»
»Nej, aldrig; se der arbete, Amalia —
åtminstone för en vecka; du skall la bra betalt; —
det är för Eva Dufva. Och der är bröd och
kaka. Jag har fått det; det är mitt, och du kan
taga det utan tvekan. »Du har visst icke ätit i
dag!»
»Nej; men det gör ingenting. Jag har ändå
haft föda åt gossen; svårare har det varit att
vara utan arbete. Då bli tankarne så tunga och
svåra. Men nu — gud välsigna dig, Hertha!»
Det var ett litet, torftigt rum i hvilket
samtalet föregick. Allt derinom var dock snyggt och
vürdadt; bredvid sängen stod en vagga, och i denna
låg ett sofvande barn. Hertha nalkades vaggan, i
det hon sade: »kunde jag, Amalia, göra för dig,
hvad jag ville, så skulle du ej sakna arbete eller
bröd; men — jag förmår så litet.»
»Gud välsigna dig för din vilja, och att du
icke förkastar, icke föraktar mig, som andra. O!
det är så bittert, bittert att vara föraktad och att
veta sig — förtjena det! när jag tänker på, hvad
jag varit och hvad jag kunnat blifva, så kan jag
bli galen!____»
»Ditt fel är ringa, Amalia, emot hans, som
förförde och bedrog dig. Du älskade honom,
men han älskade icke dig!... •»
»Ja. om jag hade älskat honom mycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
