Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bär oeh der under hemvägen.
45
Hertha, så skulle jag känna mig mera ursäktad,
men jag älskade honom inte mer, än att jag
kunnat lätt låta bli att vara — svag, om jag hade
haft någon eller något, som styrkt mig. Det var
lättsinne, nyfikenhet, sinlighet, som gjorde mig
olycklig; det var brist af något bättre att fästa
mina känslor, jnina tankar vid. Mitt hjerta var
fullt, och lifvet så fattigt, hjerna och framtid så
tomma; jag ville smaka lifvets fullhet, om än för
ett ögonblick; ack! jag betänkte inte, att jag sedan
skulle få dricka dess drägg — under hela mitt
återstående lif!____ Och hade du icke uppehållit
mig, så hade jag icke uthärdat!...»
»Du måste uthärda, Amalia, sade Hertha,
med sorgset allvar, »du är mor, du måste lefva
och afbeta för ditt barns skull; och du skall det,
jag vet det, och jag håller af dig för det!»
»Ja Hertha! För detta barn har jag svält
och arbetat, arbetat och svält; och det är min
enda tröst, att jag i mitt elände står inför Gud
och menniskor sådan, som jag är, att jag ingenting
fördolt, ingenting skytt och skyr af ansvaret och
bördan, — ja, fortfor hon, i det hon upprättade
sig och såg med fast blick på sitt sofvande barn,
jag vill vara mor, jag vill lefva och arbeta, på
det ingen nöd och ingen brist, som jag kan
af-vända, måtte komma vid mitt barn, men. —
jag känner mig svagare seda"n en tid, och om jag
skulle — dö!.....»
»Då är ditt barn mitt!» sade Hertha, i det
hon fattade Amalias hand, »och så länge jag lefver
och kan arbeta, så skall det ingenting sakna; var
viss derom, Amalia, och om verlden kastar sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
