Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Det gamla huset. 58
»Sätt fram spelbordet och gif mig korten!»
sade han.
Rudolph bar fram till soffan ett rundt bord,
och Hertha lade derpå ett par temligen nötta
kortlekar, och man satte sig ned till ett parti
Trekarl. Ett mera träaktigt och glädjelöst spelparti
är svårt att tänka sig. Hertha spelade
machin-mässigt, hon var mycket blek och sade stelt de ord,
som spelet fordrade. Rudolph åter gjorde ständiga
misstag i spelet, hvilket gaf direktören anledning att
nästan oupphörligt gräla på honom. Dcremellan
talade ingen. Man spelade icke om ’penningar.
Direktören syntes nöjd med att vinna spelet,
hvilket han nästan alltid gjorde, då de andra spelade
illa eller utan interesse. Så förgick två timmar.
Direktören såg då på sin klocka och sade:
»klockan är elfva, vi kunna sluta.»
Rudolph och Hertha sköto tysta undan sina
stolar, buro bort bordet och lade undan korten.
»God natt Rudolph: du kan gå och lägga dig!»
sade direktören kallt, »Hertha, stanna! jag vill
tala med clie.»
o
Rudolph bugade sig otympligt och gick,
sedan han kastat en dröjande blick på Hertha.
Far och dotter voro nu allena; en tystnad
uppstod. Båda tycktes vänta, att den andra skulle
tala. Ändteligen sade direktören:
»Hertha; du har felat mot din far. Tycker
du ej, att du borde be honom om förlåtelse?»
Hertha svarade intet. Hennes hjerta var
fullt af stormande känslor och bittra ord. Hon
vågade ej gifva dem luft, af fruktan att säga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
