Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Det gamla huset.
59
mycket. Direktören fortfor nu med en mildare
röst:
»Jag söker ej annat än mina barns bästa.
Jag uppfyller min pligt emot dem. Och jag
begär endast, att de skola uppfylla sin emot mig; —
bevisa mig lydnad och tacksamhet!....»
Åter blef det tyst. Förundrad öfver
Iier-thas stumhet, såg direktören frågande på henne,
och såsom man grubblar på en oförklarlig gåta,
betraktade han forskande det besynnerliga
uttrycket i hennes ansigte. Många tankar och
känslor syntes arbeta der; några syntes vilja gifva
sig luft, men motades af andra, som sade: »det
är ej vardt. Han skall ej, han kan ej förstå det!»
Något var det emedlertid i fadrens mildare röst och
ntseende, -som, tillika med hans podagertillstånd
syntes röra henne, och hon sade endast med
vemodigt allvar, i det hon böjde sitt hufvud:
»God natt, min far!»
Direktören såg på henne och räckte henne
handen till kyssning, ty i detta hus brukade
dött-rarne morgon, middag och afton kyssa fadrens
hand. Men, sedan några år hade denna gamla sed af
barnslig vördnad blifvit för Hertha tung, ty
hennes hjerta var ej med derom, och denna afton
blef den henne omöjlig. Hon upprepade blott
stelt: »God natt!» böjde åter hufvudet till
afskedshälsning och gick, i det hon sade: »Jag skall
skicka in Anna.»
Den uträckta handen förblef ett ögonblick
sväfvande i rymden, sedan knöt den sig
krampaktigt, i det en mörk rodnad färgade direktörens
bleka ansigte, och han mumlade: »Fan anamma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
