Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Systrarna.
Hertha kastade af sig sin kappa, och
skyndade fram till sängen, föll här på sina knän, tog
en af systerns händer, som hon betäckte med
sina kyssar både utanpå och innantill. Strömmar
af ömhet flödade ur dessa ögon, nyss så stränga
och stela, och rösten nyss kall, fann de mest
melodiska ljufva toner för att upprepa:
»Alma, min Alma! syster, kära. kära
syster!» Och heta tårar sköljde handen, som hon i
outsäglig kärlek lade öfver sitt ansigte.
»Hertha, mitt lilla hjerta, hvarföre så
upprörd nu?» frågade den sjuka, i det hon lutade
sitt hufvud ned mot systerns panna, och lade sin
fria hand kring hennes hals.
»Ack,» svarade denna, »af tusen skäl;
derföre att jag så mycket håller af dig och hatar
andra, och derföre att jag är rädd, att du går
bort, bort ifrån mig, min Alma!..... Jag har
varit stygg i afton, men det är ingenting, emot
hvad jag skall bli, när du är borta, du, min goda
engel. Jag skall bli hård och hatfull, ty Gud
och menniskor äro lika orättvisa och hårda.»
»Säg icke så. Visst går clet underligt till
här i verlden, och nog tyckes det, som om
mycket kunde vara annorlunda; men — en gång . ..
en gäng blir nog allt klart, allt godt!....»
»Det vet jag ej, det tror jag ej, såsom du.
Kan Gud en gång och någonstädes låta det goda
segra, så hvarföre icke nu och här?»
»Ja, hvarföre? Det veta vi ej. Men vi veta
ju, att den högsta kärlek dödt på korset, och
uppstått ur grafven och talat om frid och fröjd
bortom den!.. . »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
