Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Systrarna.
står skrifvit der med outplånliga drag. Detta
måste jag, vill jag hålla mig till. Oklart och
otillräckligt, som det är, är det ändå det enda ljus,
som ännu lyser mig i denna mörka verld, den
enda fläck, som är grön och frisk ännu, som jag
rår om, och der jag känner mig hemma. Om
en god Gud är till, så talar han der, — i
mitt-samvete, ty det älskar det goda, det hatar det
onda, det vill det rätta. .Skulle jag ej mer tro
på detta ljus, ej lyssna till denna röst, då vet
jag ej mer, hvad jag skulle vara eller göra.
Jag har så mycket tegat, jag tiger så
mycket, med hvad som rör sig i mitt inre, Alma!
Blott framför dig ger jag mig luft, Du skall
ensam läsa i mitt hjerta. Jag tycker, att din blick
har en helande makt. Lägg din hand der; lät
den hvila der en stund; kanske skall den lägga
sig denna bitterhet, som jag nu känner der, emot
dem som gifvit oss lifvet — dem som vi kalla
våra fäder i himmelen och på jorden. Bitterhet
mot sin fader är en förfärlig känsla. O Almal
När jag tänker, att det är vår fars skuld, att du
ligger här bruten; — att du kunnat vara en
lycklig maka, till den man, som älskade dig, om
icke vår fars sjelfrådighet och girighet slciljt er
åt!....»
»Tala icke derom Hertha!» afbröt Alma, i
det en dödlig blekhet betäckle hennes ansigte,
»rör ej vid denna sak!»
»Förlåt, älskade! men — jag vet, att det är
den, som dödar dig. Allt sedan har jag sett dig
blekna bort- och täras som af ett hemligt ondt,
dina ögon bli större, dina kinder sjunka in, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
