Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Systrarna.
85
oss sjelfva och andra. Ers Majestät! gif oss
friheten, gif oss rätt öfver våra själar, öfver vårt
lif, vår egendom, vår framtid, och vi skola tjena
Eder, och vårt land och allt godt af allt vårt
hjerta och all vår håg, och med all vår förmåga
såsom blott de fria kunna göra det!».....
»Väl taladt, min sköna, ädla Hertha!» utbrast
Alma, »jag ville att Kungen, och Sveriges ständer
äfven kunde både se och höra dig, de skulle då
ångra ott ha gjort Svenska qvinnan orätt, att ha
velat nedsätta hennes värde, stänga hennes framtid.»
»Och samhällets med detsamma!» inföll
Hertha eldigt; »ty mycket af det usla, som der
råder i seder och sinnelag, kommer af qvinnornas
brist på aktning för sig sjelfva, brist af begrepp
om deras högre kallelse, som menniskor. Vår
stackars Amalia, till exempel, och många med
henne, hade säkert icke fallit och blifvit föraktade
varelser, om de tidigt fått se upp och framåt till
någon ädel och för dein tillgänglig bestämmelse,
som de kunna lefva och arbeta för hvar dag.
Hur dunkelt och hur trångt är icke det rum, som
man lemnar qvinnan på jorden! Och när hon
känner det, när »stugan blir henne för trång,» huru
ensam och skyddslös är hon ej på den stora
allmänningen utom den. Också, huru få äro ej de
qvinnor, och huru lyckliga måste ej
omständigheterna vara för dem, som blifva allt hvad de
kunna och böra vara, emot den mängd, som
lefver och dör ofärdiga, half eller fjerndels
menniskor. Och jag, som dömmer dem så strängt,
hvad är jag sjelf utom ett ofärdigt utkast till ett
menskligt väsen? endast det att jag kämpar emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
