Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertlias dröm.
97
kände sina lemmar stelna, men ändå brann lågan
klar i hennes hjerta och gjorde henne allt mera
vaken och kallade upp en mera brinnande
längtan till ljus och lif, allt efter som jorden och’ alla
yttre föremål insveptes i det frostkalla töcknet.
Hon såg allt klarare in i sig sjelf och kände der
röra sig ett mäktigt lif. Hon såg sig om på
gråstensberget, och detta öppnade sig för hennes
inre blick. Hon såg då en mängd qvinnor, som
hennes själ kallade systrar, sitta såsom hon, i
trånga celler i berget och spinna på sländor (som
kallades »slentrianen») en ten, som syntes utan
ända och ändamål, ty aldrig blef totten slut och
aldrig blef rullen full. Spinnerskorna sågo med
ömsom längtande, ömsom dufna blickar ut i den
dimhöljda rymden, sjungande på en entonig,
vemodig melodi:
»Vi spinna, vi spinna all dagen länt;.
Vi sjunga 0111 samma och samma sang,
blir (lagen oss tung och stugan os? träng,
sä veta vi dock, att |inn kommer en gång,
o systrar! vår vän uti nöden,
vår fästman, befriaren, döden!»
Hertha fattade en innerlig ömhet, och
innerligt deltagande för dessa fjettrade själar. Men
nedanom berget såg hon en mängd männer, sora
kallades »lagmän», gå vakt, på det att de fängslade
icke skulle kunna undkomma och blifva fria.
»Hvad ha de dä gjort, hvad ha vi alla
gjort,» frågade Hertha bittert, »för alt behandlas
så?» Och hon satt tyst en lid, med det
brinnande hjertat, uti den stela, likgiltiga verlden och
väntade på svar. Men intet svar kom. Och bäst
det var, såg hon sig sitta, som de andra,
spin-7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
