Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fierthas dröm.
115
än henne. Hon salt åter i sin lilla vrå i
gråstens-bergets famn; bon borde spinnerskornas enformiga
sång rundt omkring sig. Bägare-lafvarne stodo
som förr kring hennes läger och bjödo henne
daggdropparne, som de samlat i sina skålar. Hon
återfann allt som förr; endast hon var icke mer
densamma. Hon hade förlorat sin ungdoms
friskhet, och sitt djerfva hopp. Hon satt tyst och
önskade blott att få dö. Dagar, veckor, månader
och år gingo, men döden kom ej. Grå och tung
låg skyhimmeln öfver hennes hufvud, stelt och
kallt omgaf henne gråstensberget likt ett fängelse.
Hertha kände sina lemmar småningom stelna, men
lågan i hjertat, den stelnade ej. Den brann orolig
och brännande. Stimdom styrktes Hertha af
Nornornas ord, som tycktes ljuda i rymden öfver
hennes hufvud; stundom sjönk hennes hjerta
under de enformiga stundernas tryckning, och hon
måste sucka: »oroliga lifslåga! hvad vill du? Det
är ögonblick, som du lyser, men långa tider, som
du blott bränner och plågar mig, upplysande
mörkret inom och utom mig. Slockna, stackars gnista,
slockna. Låt det blifva natt och tyst — för
alltid!»
»Nej lef, lef och njut lifvet som vi!» ropade
röster på nära håll, och Hertha såg åter det
glittrande molnet med glädjeflickorna.
»Ser du,» sade de, »vi äro dig nära ännu;
vi äro hemma i alla länder och öfverallt lika fria,
lika lyckliga. Blif såsom vi!»
»Bort!» svarade Hertha, »bort, J ljugen!
Jag ser, att edra kinder äro sminkade, och edra
blommor konstgjorda, Jag ser, under er glittrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
