Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mordbrands-natten.
127
tillade han, »inte kan jag begripa, hur man kan
låta bliet!» Och han skyndade åter att hjelpa,
hvar helst han såg behof deraf. Det var
Prest-gårdens dräng, den hederlige Jacob, som nu såg
sin dröm besannad, men kämpade modigt med
dess hemska verklighet.
Denna visade en sjö af lågor, böljande i
vinden, och gripande omkring sig mer och mer.
En hvimlande massa af förskräckta och husvilla
menniskor flyktade ur den brinnande staden
med barn och bohag ut till Kungsfältet, der allena
man nu kunde hoppas trygghet mot förstöraren.
Midt ibland folkträngseln oeh förstörelsen
såg man en äldre fru, kring hvilken en mängd
brokiga klädesplagg, fladdrade såsom fjädrar i
vinden, irra sökande, frågande häftigt till höger
och venster:
»Har ni sett min fröken? Kan ingen säga mig,
hvart min hushållsfröken, fröken Krusbjörn tagit
vägen ?»
»Ah, hon har tagit raka vägen åt hellvete!»
sade en arbetskarl, som ville göra sig qvick.
»Nej,» sade en annan, »jag såg henne fara
till himla, midt ur elden, med oppräckla armar
och flygande hår, och hon skrek: »min fru, min
fru!» så det var ömkeligt.»
»Och jag,» sade en tredje, »jag såg henne
springa ur staden, med en smörbytla under ena
armen, och en stor ost under den andra. Hon
sprang visst till Stockholm, så sprang hon!»
»Det måtte då ha varit, innan hon for till
himla» återtog den förre; »ty jag kan svära på, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
