Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mordbrands-natten.
129
fruntimren, fingo se fru Tupplander i en kostym,
nästan lika utomordentlig, som hennes blick var
förvirrad, komma, såsom på flygande fjädrar, emot
dem: »hvar, hvar kan hon vara?»
»Hvar var hon, då tant såg henne sist?»
frågade Mimmi Svanberg.
»Ack! hon var midt ibland mina syltburkar,»
svarade fru Tupplander, »ty fast elden inte ännu
kommit till mitt hus, så kan den komma, innan
man vet ordet af; och jag måste sätta mina
saker i säkerhet; och jag, och allt mitt folk, vi buro
allt, hvad vi kunde. Men just som jag tänkte, att
vi fått det mesta i säkerhet, och att fröken
Krusbjörn skulle vaka öfver det, si — så är hon
borta, och ingen vet, och ingen kan säga mig,
hvart hon tagit vägen! Men när jag såg henne
sist, då var hon midt upp uti syltburkarne!____»
»Då kommer hon nog dit igen,» tröstade
Mimmi Svanberg; »ty har hon en gång varit väl
ifrån elden, så har hon säkert icke sprungit in i
den åter.»
»Ja, hvem kan veta det?» sade den tröstlösa
fru Tupplander. »Elden gör menniskorna yra i
hufvudet. Ack, min stackars Krusbjörn! Min
stackars fröken!»
»Jag går att låta sätta på soppa; det var ett
godt råd,» sade pastorskan. »Lyckligtvis ha vi
nyss slagtat en oxe.»
»Och jag, skall låta koka både soppa och
kaffe,» sade den unga grefvinnan; »men nu vill
jag hjelpa det fattiga folket berga deras saker.
Se der, två helt unga flickor, som bära en säng
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
