Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mordbrands-natten.
139
ken?» Stundom ropade hon högt ocli gällt:
»Fröken Krusbjörn!» Men ingen röst svarade.
Grefvinnan B. och Mimmi Svanberg hade
nu fatt en verksam medhjelparinna vid deras
bergningsarbete Det var Hertha, som sedan hon
satt de sina i säkerhet, vid foten af en stor ek,
skyndade att hjelpa det husvilla folket i hvad hon
det kunde.
Det var middag och ingen gräns syntes
ännu för förstörelsen, som tycktes vilja sträcka
sig öfver hela staden. Mängden och
myndigheterna i staden voro nu lika modlösa och rådlösa,
och man gjorde knappt några försök mer all
stäfja hürjaren.
En mil utom staden arbetade, denna
förmiddag, på den nya jernvägen femtio man under
löjtnant Nordins befäl.
»Det brinner i Kungsköping!» sade denne till
sitt manskap, »och det ser ut, som om der skulle
behöfvas mycken hjelp. Allt se’n morgonen har
jag sett röken derifrån, och den tyckes snarare
taga till än minskas. Jag går dit, och dem af
er, gossar, som vilja följa mig, äro välkomna.
Jag skulle gerna vilja säga till dessa, alt de
likafullt skola få sin dagspenning. Men, jag kan
det ej; ty det är temligen säkert, alt de få
ingenting för besväret.»
Alla de femtio följde genast och utan tvekan
sin unga, älskade anförare.
Om ett par timmar voro de på stället
Yngve Nordin med ett par af sina kamrater
uppgjorde i hast en plan för eldens motande, och
då de friska femtio paren armar, som Yngve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
