Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skymningens son.
165
du vara på väg till kusten. Ångbåten till
Götheborg afgår i dagningen från K***. Du måste
skynda dig för att hinna dit. Hela din framtid
kan bero derpå; — kom ihåg, hvad vi ha talat
om!...
»Ja, ja, jag skall gä. Farväl!.. .» Han räckte
henne sin’ hand; hon’ fattade den och gick med
honom ut på gården. Det var en kall, klar natt.
i slutet af April månad; rimfrost betäckte marken,
stjernorna gnistrade öfver deras hufvuden i det
höga blå. När de kommit till den lilla grinden,
som från gården förde ut till landsvägen, sade
Rudolph:
»Hertha, gif mig en kyss till afsked!»
Hon ville icke neka honom det i denna stund,
hon räckte honom sina läppar, men han drog
henne till sig i brinnande kärlek och smärta, och
betäckte hennes ansigte med glödande kyssar.
Med en ovillkorlig rörelse af läsa och afsky
slet Hertha sia lös ur hans armar, i det hon
ut-ropade: »bort! bort!»
Rudolph vände sig bort och gick, högt
snyftande. Men just, som ban stod vid grinden,
kände han en hand vidröra sin arm, och Hertha
stod åter der med lorbarmandets och hoppets sken
öfver sitt ansigte, och pekande åt himlen, i det
hon sade: »der Rudolph, der, bort-om!» Och så
skyndade hon tillbaka, tog af rimfrosten på
gräsvallen och tvättade dermed sitt ansigte, som hon
tyckte öskäradt af Rudolphs kyssar. Så lyssnade
hon till ljudet af hans steg, som alltmer aflägsnade
sig på den ödsliga landsvägen i den tysta natten.
När de ej hördes mer, då andades hon friare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
